Aftonbladet
Dagens namn: Magnus, Måns
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Bottenbetyg!

”Att länderna är befolkade av människor med språk och kultur som styr deras handlande har helt förbigått författarna”, skriver Göran Hägg. ”Att länderna är befolkade av människor med språk och kultur som styr deras handlande har helt förbigått författarna”, skriver Göran Hägg. Foto: Peter Kjellerås

    Ingen enda av geografiböckerna för högstadiet och gymnasiet håller egentligen måttet, skriver GÖRAN HÄGG. Satsa på en bra kartbok i stället!

I går startade Göran Hägg sin årliga (den fjortonde i ordningen!) genomgång av skolböcker. I år granskar han geografiböckerna.

Välkomna till

högstadiet och gymnasiet!

Vi upptäckte i går att böckerna i geografi för årskurs fyra till sex tillhör de sämsta och mest föråldrade i svensk skola. Det är ingen slump att våra barn är totalt vilsna i terrängen bortom hemstadens sista korvmoj. Men det finns ju minst tre år till att rätta till saken på.

Så sker emellertid inte. För att förklara det måste vi göra en rask skolhistorisk utflykt. Före de stora skolreformerna gick vanliga barn i folkskola från årskurs fyra och slutade efter sexan. En lyckligt lottad minoritet fick i stället efter trean börja i realskola, varifrån man efter ytterligare fem eller sex år kunde fortsätta i gymnasiet. Folkskolan hade – i och för sig utmärkta – böcker i historia och geografi som lärde eleverna så mycket man hann på tre år. Det var här Selma Lagerlöfs Nils Holgersson användes.

Realskolan gjorde samma sak grundligare under sina fem eller sex år. Där läste man E Carlssons Skolgeografi från 1887 fram till början av 1940-talet. Gamla dagars svenska skolböcker var extremt slitstarka. Den börjar med jorden som himlakropp och går sedan metodiskt igenom Sverige, Europa och världen med för dåtiden imponerande pedagogisk tydlighet och fördomsfrihet. Man blir bättre informerad om de religiösa och etniska förhållanden som lett till tragedin i Jugoslavien och konflikten på Nordirland än man blir i moderna läroböcker. Inte ett spår av antisemitism eller fascism i den 20-talsupplaga jag äger. Bara de ”fula” hottentotterna drabbas av en antydan till rasism. Jag skulle tro att dagens politiskt korrekta svenska skolböcker kommer att stå sig betydligt sämre inför eftervärlden. Sjuttiotalets Kinaromantiska bokpaket gör det redan.

Meningen med

den nioåriga grundskolan var att ge alla tillträde till realskolans längre och bättre utbildning. Därigenom skulle jämlikheten öka, chanserna till högre utbildning förbättras för vanligt folk och kompetensen i samhället växa. Det lustiga är att man under de drygt 30 år den funnits ännu inte dragit konsekvenserna vad gäller läroböcker i orienteringsämnen. Folkskolans kurs är kvar i fyran, femman och sexan. Och sen vet ingen riktigt vad man ska ta sig för i årskurs sju till nio. Man tuggar om stoffet på en annan ledd, om möjligt ännu konstigare än den nyss avslutade.

Idealet vore förstås en modern motsvarighet till Carlsson som grundligt beskrev vår värld under sex års studier. Men i stället har vi alltså de groteska persedlar som vi tittade på i går och förbryllande företeelser vi ska se på i dag.

Alla samhällsorienterande ämnen på högstadiet dominerades länge av den läroboksserie som numera heter Sol 2001 (Natur och Kultur). Den senaste versionen innehåller således Geografi 6–9. Sexan är en obegriplig utvidgning ned i årskurserna. Om dess temastudier kring ”Tropiska skogar”, ”Staden” och dylikt används innebär det att barnen missar även den torftiga orientering om länder utanför Europa de annars får i mellanstadieböckerna.

Sjuan presenterar

först en rad truismer kring berggrund, vatten och luft samt informerar om miljökatastrofer och modefrågor från 1980-talet. Avsnittet slutar, i mitt nytryckta exemplar, med den spännande frågan: ”Vilken blir 90-talets största miljökatastrof?”

I andra hälften av häftet lyckas man riva av hela världen, vilket ger utrymme för ännu mer förbryllande saker längre fram. I åttan behandlas Norden och Europa igen. Samma saker som på mellanstadiet, fast tråkigare. Mest handlar det som vanligt om föroreningar. Och så de vanliga problemen med att återanvända Sovjettexten från 70-talet. Kultur är som vanligt bannlyst. I nian hamnar vi i USA, Japan, Ryssland, Kina, Indien och Brasilien som ska stå som exempel på olika slags ekonomi men i praktiken blir ett godtyckligt uppräknande av grödor, kolfält och befolkningssiffror. Det är inte ett dugg roligare än i gamla tiders tabellartade böcker, bara mindre begripligt eftersom alltihop kommer i oordning.

Främsta konkurrenten

var länge Sams Geografi för högstadiet (A&W) i en enda volym. Lika rörig och tråkig med starkare inriktning på ”resurser” och ”alternativ”. Tiden har stannat kring 1988 i tabeller och politiskt korrekta åsikter. I och med att så lite av verkligheten beskrivs har man därvid inte heller behövt revidera avsnitt om kommuniststater och dylikt. Vi gör ytliga nedslag i Frankrike, Kenya, Australien, Kina, Japan och Peru. Vi får vid ett par tillfällen ta del av allmänna abstraktioner om landskapstyper och näringar i Norden. Troligen är de helt obegripliga för den som likt dagens skolbarn lämnat mellanstadiet utan varje form av namngeografisk översikt. Kulturella förhållanden saknas även här.



Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet