Aftonbladet
Dagens namn: Ellen, Lena
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Våldet kan inte fälla Joschka

En nedstämd Joschka Fischer vittnade mot sin före detta vän i tisdags.   En nedstämd Joschka Fischer vittnade mot sin före detta vän i tisdags. Foto: AP

    Världen över visas nu de bilder från den tyske utrikesministern Joseph "Joschka" Fischers militanta förflutna, som Bettina Röhl, Ulrike Meinhofs dotter, lagt ut på sin hemsida http://www.bettinaroehl.de . Fischer, iklädd motorcykelhjälm och svart läderjacka, angriper tillsammans med några kamrater en ensam polis. De berövar polisen hjälmen, slår honom och tvingar ner honom på marken.

OK, det är inte snyggt. Men så går det till vid demonstrationer i Tyskland, det ges och det tas. Det är nämligen fortfarande rutin från polisens sida att fullständigt oprovocerat attackera demonstranter, helt enkelt för att människor som ständigt måste vara på sin vakt är lättare att kontrollera. Självklart händer det då att folk slår tillbaka, när de får chansen.

Men det handlar inte om detta.

Att Fischer i tio år tillhörde den frihetliga spontiscene i Frankfurt am Main (som inte ska förväxlas med RAF eller andra marxist-leninister) har varit väl bekant under hela hans karriär. De viktigaste detaljerna är redan omskrivna i flera böcker (främst Christian Y Schmidts - Wir sind die Wahnsinnigen - Joschka Fischer und seine Frankfurter Gang), som kom ut 1998).

 

    I Sverige är Fischer mest känd - bland välfärdschauvinister ökänd - som den främste av EU-federalisterna. I Tyskland, där vänstern antingen själv är federalistisk eller helt enkelt antikapitalistisk, är han i stället känd som krigsministern. Som flera kommentatorer påpekat (till exempel Frank Schirrmacher i Süddeutsche Zeitung 11/1 och Fischers gamle sponti-vän Thomas Schmid i Frankfurter Allgemeine Zeitung 8/1) hade ingen annan än Fischer kunnat föra Tyskland in i Kosovokriget. Bara en person som så intensivt själv bekämpat den västtyska nazirehabiliteringen kunde bli trodd när han jämförde insatsen med befriandet av Auschwitz. De senaste avslöjandena har inte heller rubbat hans popularitet.

Hur kommer det sig att en tysk minister kan bli så populär, trots att han har en bakgrund som väcker förskräckelse i Sverige (numer vill säga: nävkamp mot politiska motståndare var inte heller främmande för socialdemokratiska ministrar som Torsten Nilsson och Sven Andersson).

Det beror sannolikt på att tyskarna bättre än många andra vet att historien inte började med RAF:s grundande 1970. Den började, snarare, 1933 (eller 1945, eller när en polis 1967 sköt ihjäl studenten Benny Ohnesorg i samband med en demonstration mot förtrycket i Iran).

 

    För en del, bland andra Fischers vän från spontiåren Hans-Joachim Klein, som han vittnade mot i tisdags, fortsatte militansen ytterligare några år in i de revolutionära cellernas - Roten Zoras terrorism. För Fischers del slutade den militanta banan efter en våldsam demonstration 1976, när Ulrike Meinhof och ytterligare två medlemmar av RAF under ännu oklara omständigheter hittats döda i sina fängelseceller. Vid demonstrationen skadades en ung polis av en felkastad primitiv brandbomb. Fisher säger sig aldrig ha haft något med brandbomber att göra, men det verkar stå klart att han var med och planerade demonstrationen. Om användandet av "molotovcocktails" diskuterades på planeringsmötena, måste Fischer rimligen ha tagit ställning till om sådana vapen skulle få användas. Isåfall delar han åtminstone det moraliska ansvaret.

Det finns åtminstone ett vittne som påstår att så är fallet. Om det är så, och det är många om dessförinnan (av vilka det största förmodligen är om denna diskussion överhuvudtaget ägde rum), då har Fischer ljugit och då måste han avgå.

Men då är det hans lögn som fäller honom.

Inte hans militans i ungdomen.

Mats Deland
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet