ÅSIKT

MÖRKRETS HJÄRTA...

KULTUR

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

OLLE SVENNING läser John Le Carré, som lämnar det kalla krigets Europa för den politiska hettan i Afrika

John Le Carré
Foto: Anders Deros
John Le Carré

John le Carré har lämnat kalla krigets Europa och flyttat sitt mänskliga och politiska drama till Afrika.

Den brittiska ambassaden i Kenya, en samväldets institution, besväras av ett mord. Tessa Quayle, den unga och uppenbart vackra hustrun till förste sekreteraren Justin Quayle, har hittats våldtagen och brutalt mördad, tillsammans med sin chaufför. En passagerare, den belgisk-afrikanske läkaren Arnold Bluhm, rapporteras försvunnen, därmed blir han också misstänkt för morden. Liken, instängda i bilen för att hyenorna inte ska slita i sig kropparna, har återfunnits vid Turkanasjön, ibland beskriven som det ställe där mänskligheten har sitt ursprung.

Le Carré förflyttar den stora politiska kampen från den avslutade kraftmätningen mellan USA och Sovjet till den som står mellan västvärldens multinationella imperier och de växande protestgrupperna, som vill hävda mänskliga fri- och rättigheter och den fattiga världens överlevnad. Romanen kan enkelt beskrivas som den första som gestaltar Seattle-generationens uppror mot kapitalets hegemoni.

Tessa Quayle representerar ett slags naiv men genomskådande godhet, hon är nära kopplad till organisationer som har starka likheter med Läkare utan gränser, feministgrupperingar och olika Human Watch-institutioner. Hon är på väg att avslöja de mäktiga läkemedelsbolagens exploatering av Afrika. Deras utnyttjande av svarta som försökskaniner för olika preparat, deras sätt att prångla ut mediciner med dödliga biverkningar. Det handlar om preparat som anses bota tbc. Dypraxa kallas medicinerna som tar livet av gravida kvinnor. Vår tids motsvarighet till den penicillindöd vi känner sedan Den tredje mannens efterkrigs-Wien.

Tessa är på en gång en vänsterns Moder Theresa och flott femme fatale, älskarinna åt ambassadens verklige härskare, Sandry Woodrow. Hennes man, den betydligt äldre Justin, nöjer sig med att pliktskyldigt sköta sitt ämbete, sin trädgård och sina blommor, fresior.

Morden förvandlar Justin. Inte till en kopia av Le Carrés hjälte Smiley, som måste försvara mänskliga värden också till priset av omänskliga handlingar. Justin vill snarare fullborda sin hustrus kamp för de mänskliga värdena genom att avslöja och, möjligen, förgöra de krafter som upprätthåller och berikar sig på förtrycket. Motståndarna är inte bara välorganiserade utan också nära sammanflätade. Den korrupta kenyanska Moi-regimen skyddar läkemedelsimperierna och betalas för sina tjänster. Det brittiska UD manövrerar för att förhindra insyn i de västliga bolagen och bevara en rutten men dock pålitlig klientregim. Utrikesförvaltningarna och spionorganisationerna har inte som i Smileys värld uppgiften att garantera ett slags maktbalans, deras lojaliteter är kopplade till makthavarna i den ekonomiska världen.

Justin förflyttar sig i en parallell värld, befolkad av idealistiska hjälparbetare, utrustade med tekniskt avancerad datateknik, sammanfogade av ambitioner att bekämpa det internationella kapitalet och förskansade i olika motståndsöar, såväl i den rika som i den fattiga världen. De finns i eländets Sudan men också i det insynsskyddade schweiziska läkemedelssystemet.

Nära storpolitiken finns som alltid hos Le Carré studier av förräderiets psykologi. Den döende storlakejen åt den brutale, gamle presidenten Moi, som genomskådar maktsystemet men är beredd att mörda för dess upprätthållande och för en egen död i trygghet.

Den karriäristiske ambassadtjänstemannen som säljer ut sina arbetskamrater och sin kärlek för att anpassa sig till ämbetets falska ideologi: att tjäna fosterlandets intresse, dölja de offentliga och privata skandalerna. De reducerar sig till Systemets fångar men tvingas ändå ställa sig grundläggande existentiella frågor. De väljer förräderiet, Le Carré ser inga sådana val för storbolagens härskare, för dem och deras organisation finns inga alternativ till exploateringen och vinsten. Moralen och mänskligheten är restriktioner som måste bekämpas.

Justin Quayle drivs till motstånd mot makten och korruptionen genom att söka förstå den kvinna han levt med. Möjligen representerar hon den befriade godheten och solidariteten. "Sanning, tolerans och rättvisa och en ärvd tro på att Systemet ska tvingas återspegla dessa värden", så sammanfattar Justin sin mördade hustrus övertygelse.

Le Carrés syn är svartare än så. Individualismen och idealismen ändrar inte världen. Motståndet måste organiseras. Le Carré ger oss, trots allt, förhoppningar om att processen pågår. Morden vid Turkanasjön - en pånyttfödelse av mänskligheten? Kanske, om än väl kristet-mystiskt för Le Carré.

Olle Svenning