Aftonbladet
Dagens namn: Magnus, Måns
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Metateater utan napp

Tomas Norström som Dalai Lama i Frimärkssamlarens hämnd, Nya pistolteatern   Tomas Norström som Dalai Lama i Frimärkssamlarens hämnd, Nya pistolteatern

    Publiken är publik. Vi är teaterombud åt Pistolteatern, och Tomas Norström spelar teaterdirektören Norström. Det är nästan som på riktigt. Metateater. Och det är det vi gör, metar teater.

Norström sliter hårt på scenen. Spelar grekiska dramer, Arnold Wesker, Hamlet, Dario Fo och andra snuttar ur världsdramatiken. Harry Martinson blir citerad och Norström sjunger Blå tåget. Och svettas.

Vi teaterombud skrattar. Särskilt när jag blir offer i en Pirandello-improvisation. Det är kul.

Norström är duktig. Han får också ordning på ramhandlingen.

Han vädjar till oss, teaterdirektören. Han berättar om sin uppväxt i Södertälje, Scania Vabis-land, om sin gamla plågoande som nu blivit rik och föraktar teatern: ”Inga pengar? Satsa på företagen.”

 

    Norström tittar på oss. Ibland riktigt på riktigt. Det är läskigt. Han försöker verkligen väva samman världsdramatiken med sin livshistoria. Men så fort man börjat intressera sig för ramberättelsen om teatermannen från arbetarklassen som talar om teatern i ett pengasamhälle och medelklassnubben som lurade honom på stålarna och kärleken så avbryter Hamlet eller någon annan.

Hamlet är en bra pjäs, tänker man. Den kanske man skulle sett i stället.

Mot slutet är det som om tron på teaterns möjlighet att göra oss till godare människor blir för mycket för Norström. Han tvivlar. Korsfäster sig, korsfäster teatern.

Där lämnas vi.

Vi fick aldrig napp – vare sig på spöt för den politiska, teaterfilosofiska eller samplade teatern. Det som blir kvar är en desperat och skicklig skådespelare som använder hela sitt stora register för att trollbinda oss – och sig själv.

Pelle Andersson
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet