Aftonbladet
Dagens namn: Henrietta, Henrika
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Backlash på feminismens framväxt – eller anpassning?

Bystiga blickfång som Marilyn Monroe syns sällan på biograferna i dag.   Bystiga blickfång som Marilyn Monroe syns sällan på biograferna i dag.

    Det har blivit mindre våld i de populäraste biofilmerna jämfört med för tio år sedan. På bio håller komedierna i stort sett jämna steg med actionfilmerna, medan de senare dominerar bland hyrvideor.

Det är några av de lite överraskande slutsatser professor Astrid Söderbergh Widding kommit fram till efter en granskning av 1990-talets filmutbud i Sverige.

Moralpaniken kring våldsfilmernas utbredning är med andra ord överdriven. Dessa tycks attrahera publiken i allt mindre grad. Överraskande nog (också för mig) är varken Pulp fiction eller Natural born killer med på publikens tio-i-topp-listor.

De psykologiska spänningsfilmerna (typ Hitchcock) går också tillbaka. Actionfilmen ökar, men där blir våldet mer och mer teknifierat, i betydelsen rent effektsökande. Man kan säga att Bond-filmerna gått i spetsen för den utvecklingen. Från de första filmernas psykologiska laddning och relativa trovärdighet utvecklades de tidigt till en sorts moderna tekniksagor för vuxna.

 

    Till det intressantaste i studien hör iakttagelserna om kvinnorollernas förändring. Det temat vore värt en studie i sig, men Söderbergh Widding noterar ändå två saker: att filmvåldet mot kvinnor i allt högre grad sker mot en specifik social roll, typ polis, spion etcetera. Men framför allt att de stora, bärande kvinnokaraktärerna blivit färre.

Hur kan det komma sig? Frågan är intrikat. Är det en backlash på feminismens framväxt, eller en anpassning till den, eller bådadera?

Faktum kvarstår: biopubliken erbjuds inte längre några, som det hette på 50-talet, bystiga blickfång à la den tidiga efterkrigstidens Jane Russell, Marilyn Monroe, Brigitte Bardot, Jayne Mansfield och andra. Men sällsynt är också starka, i filmhandlingen framträdande kvinnokaraktärer som Garbo, Bette Davis, Mae West, Katharine Hepburn, Lauren Bacall, Ingrid Bergman, Elizabeth Taylor.

Sophia Loren och Gina Lollobrigida lanserades i och för sig som bystdrottningar – men de fick stora, centrala roller och deras skådespeleri gick inte av för hackor.

 

    Till en del kan det kanske röra sig om en lanseringsfråga. Ibland får jag en känsla av att Anne Nicole Smith och H&M:s julreklam tagit över filmindustrins tidigare roll som katalysator för manliga sexdrömmar. Här finns alltså en del att diskutera.

Slutligen är det glädjande att se att svensk film har en internationellt sett rätt enastående position på inhemska biodukar. Två–tre filmer bland de tio mest sedda i stort sett varje år – och tre förstaplatser. Och då är det fantastiska filmåret 2000 inte med. Filmbranschen har goda skäl att citera Mark Twain: ”Ryktet om min död är betydligt överdrivet.”

Gunder Andersson
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet