Aftonbladet
Dagens namn: Ellen, Lena
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Mördade:

170 miljoner civila män, kvinnor, barn

    ANITA GOLDMAN läser ett uppslagsverk

om folkmorden i vår tid.

Dödens fält utanför Kambodjas huvudstad Phnom Penh. Mellan två och tre miljoner människor mördades eller svalt ihjäl under Röda khmerernas regim 1975–1979 – den regim som mördat mest av sin egen befolkning i förhållande till folkmängden.   Dödens fält utanför Kambodjas huvudstad Phnom Penh. Mellan två och tre miljoner människor mördades eller svalt ihjäl under Röda khmerernas regim 1975–1979 – den regim som mördat mest av sin egen befolkning i förhållande till folkmängden. Foto: PETER KNOPP

Under det blodiga

århundrade vi just avslutat mördades 170 miljoner civilpersoner – män, kvinnor och barn – av diverse regimer världen över. De sköts, torterades, knivhöggs, slogs eller brändes till döds. De utsattes för planerad massvält eller mördande tvångsarbete. Siffran bör jämföras med de uppemot 37 miljoner soldater som fallit i krig under samma tid. Och då har endast offren fram till 1988 räknats. Hur många som tillkommit sedan dess – under de senaste tretton åren – vet vi inte än.

Denna blodisande statistik finns presenterad i ett nyutkommet uppslagsverk över folkmord – Encyclopedia of Genocide (ABC-Clio) – som med två omfångsrika volymer är ett pionjärarbete. Israel W Charny, professor i psykologi och familjeterapi vid Hebreiska universitetet i Jerusalem, har samlat en imponerande skara medarbetare, som i längre och kortare artiklar inte endast redogör för enskilda folkmord utan även diskuterar definitioner av folkmord, förnekelse av folkmord, tidiga varningssystem, folkmordets psykologi, internationell lagstiftning, förebyggande av folkmord. Läsandet underlättas av återgivandet av tidningsartiklar och originaldokument.

Såväl i urvalet av medarbetare som ämnen är överrepresentation för Förintelsen och dem som studerat den tung. Det är förstås naturligt med tanke på att redaktören är israel och projektet utgått från Institutet för Förintelse och Folkmord i Jerusalem. Men, skriver Charny i sin inledning, Förintelsen har kommit att bli ”den arketypiska händelse i den västerländska civilisationen som har tydliggjort på ett sätt som ingen händelse dessförinnan det oerhörda brott som massmordet är”.

samhälle

Israel W Charny (red.)
Encyclopedia of Genocide
ABC-Clio




Vid sidan av

Förintelsen får även det armeniska folkmordet en framskjuten plats i encyklopedin. Utplåningen av den armeniska befolkningen i Turkiet, som uppgick till två miljoner människor 1915 och av vilka endast en spillra fortfarande levde 1923, var det tjugonde århundradets första stora folkmord och har kallats ”en generalrepetition av Förintelsen”.

När kan mördandet av en stor grupp människor benämnas folkmord? Charny redogör för den mycket hetsiga diskussionen mellan forskare och specialister på folkmordsområdet. ”Som redaktör har jag beslutat att inte ignorera argumentationen, men samtidigt se till att hela detta verk genomsyras av synpunkten att alla massmord på obeväpnade människor (eller mycket dåligt beväpnade och i själva verket oförmögna till självförsvar) utgör folkmord och att vi inte kan skapa en situation där många mördade människor hänförs till en ’mindre’ kategori än folkmord.”

Charny funderar på varför passionerna hos forskarna på detta område är så starka – starkare än i någon annan discip-lin – och kommer fram till att forskarna själva uttrycker den dynamik som finns i deras studieobjekt, nämligen folkmordets identifikation med den egna sidan och hänförandet till de andra som ickelegitima.

Vad karakteriserar då ett folkmord förutom en massa mördade människor? Avsiktlighet är en viktig ingrediens, det vill säga folkmord ”händer” inte, de planeras. En forskare delar upp folkmordet i fyra huvudtyper:

1) Utvecklingsfolkmord eller developmental genocide där förövarna ”städar undan” ursprungsbefolkningen för att kunna kolonisera ett område.

2) Despotic genocide där förövarna ser till att eliminera oppositionen.

3) Retributive genocide där människor indelas i etniska eller andra grupperingar och ingår i en dominans/underkastelsekamp.

4) Ideologiskt folkmord där offret ses som icke värd att leva.

Andra former av ”folkmord” som behandlas är ethnocide – avsiktlig förstörelse av en etnisk, nationell eller religiös kultur, men inte nödvändigtvis av de människor som bär upp den. Där ingår även linguicide, avsiktlig utplåning av ett språk.

 


Om man slätar över de enorma spänningsfält som klass, kön och ras utgör, hamnar man i en sympatisk men ineffektiv humanism, där ”människa” ofta får stå för ”vit man”.

Ser man till

vilka enskilda länder som toppar megamordslistan (den benämns faktiskt så i encyklopedin) blir det genast tydligt att totalitära regimer är i särklass mest aktiva när det gäller att mörda sina egna invånare och att den totalitära kommunismen innehar de absoluta topplaceringarna. Den utan konkurrens enskilt största gruppen mördade civilpersoner återfinns i Sovjetunionen, där nära 55 miljoner beräknas ha mördats av den egna regimen, tätt följd av den kommunistiska regimen i Kina som uppskattas att ha tagit uppemot 35 miljoner kineser av daga.

På tredje plats kommer Nazityskland som ”bara” mördat 762 000 av det egna folket, men väl 16 315 000 civilpersoner tillhörande andra folk. Den regim som mördat mest av sin egen befolkning i förhållande till folkmängden är Röda khmererna i Kambodja under åren 1975–1979. Och Rwanda toppar listan på flest dödade på kortast tid, upp mot en miljon människor massakrerades på endast 90 dagar!

Vill man förstå varför så många människor mördats av sina egna regimer i vår tid, måste man med andra ord studera totalitarismen och främst i grunden göra upp med den totalitära kommunismens teori och praktik.

Utplåningen av ursprungsbefolkningarna på den australiensiska och amerikanska kontinenten behandlas även de, men jag kan inte befria mig från känslan att det görs pliktskyldigt för att förläna encyklopedin en aura av universalism. Även nukleära folkmord – såväl de redan utförda som de hotande – behandlas summariskt.

På ett liknande

och minst sagt svepande vis avhandlas kvinnan som offer. Under bokstaven R finner man en knappt tvåsidig artikel under rubriken Rape as a tool of genocide (Våldtäkt som ett folkmordsvapen). Encyklopedin hade vunnit mycket på att inkludera de postkoloniala och feministiska analyserna av den moderna tidens mordiskhet. Ja, i själva verket tror jag att det är där man kan finna mycket av själva kärnan i folkmordsårhundradets politiska psykologi. Rasism och kvinnoförtryck utgår från samma källa. Om man slätar över de enorma spänningsfält som klass, kön och ras utgör, hamnar man i en sympatisk men ineffektiv humanism, där ”människa” ofta får stå för ”vit man”.

Som det nu är genomsyras många av artiklarna av en västerländsk grundsyn, där Natos intervention i Kosovo 1999 förebådar en ”bättre” värld. Detta synsätt räcker inte långt när vi skall dra slutsatser och lärdomar av allt detta. Förutom den cyniska sentens som den sydafrikans-ke biskopen Desmond Tutu citerar i sitt förord att ”vad vi lär av historien är att vi inte lär av historien”.

 



Anita Goldman
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet