Aftonbladet
Dagens namn: Signe, Signhild
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Vinna eller försvinna?

GUNNAR OHRLANDER granskar SVT:s kris - och möter den sparkade tv-chefen Mikael Olsson, som kräver att ägarna tar ansvar
Mikael Olsson   Mikael Olsson Foto: PETER KNOPP

Kriget om public service trappas upp när regeringen inom kort ska formulera strategin inför framtiden. Konkurrenterna har redan beställt likvakan. Det finns marknadsandelar att hämta. En död public service är en bra public service. Företaget blöder. Ingen tycks veta vad public service betyder och uttolkarna inom Sveriges Television och Sveriges Radio sitter som medeltida munkar och tolkar Skriften.

Är det sista striden för det gamla monopolet?

- Hotet mot SVT är inte i första hand en brist på pengar, säger Mikael Olsson, avgången tv-chef. Hotet är en brist på meningsbildning. Det krävs ett tydligare uppdrag från ägarnas sida. Men de folkvalda blir skitbyxis när de avkrävs att vara styrande. Ängsligheten gör uppdraget otydligt till vansinne.

Mikael Olsson sitter på Broncos bar som ägs av Hoa-hoa och petar i sig en fiskrätt som jag bestämt har avrått från, men som han envisas med att beställa.

- Vari består den huvudsakliga politiska viljan med public service? säger han. Varför finns vi?

Inom kort ska en parlamentarisk beredning leverera underlag för den public service-proposition som regeringen lägger i mars. Där ska man formulera den statliga radions och televisionens uppdrag. Frågan är om man klarar uppgiften. Villkoren för medierna har förändrats dramatiskt. Förr i tiden startade man till exempel en tidning för att få ut ett budskap. Det var fackföreningar eller affärsintressen som sökte politiska språkrör. Men den tiden är förbi. I dag driver man tidningar och kommersiell tv för att få avkastning på satsat kapital.

 

Det blir mediala festfixare som driver företagen med underhållning som den ledande faktorn. Ägarna säger inte så mycket bara pengarna rullar in.

I den meningen är public service-företagen, SVT, UR och SR, mediala fornlämningar. SVT är mannen i frack som råkat hamna på ölstugan. Man ska i kraft av ett publicistiskt uppdrag konkurrera med medier vars enda existensberättigande är att leverera "kundmassor" för exponering av annonser.

- Desto större skäl för regering och riksdag att formulera sig, säger Mikael Olsson.

Situationen är unik. Tv levde länge inom monopolets beskydd. Nu har marknaden hunnit ifatt företaget. Kan en diktsamling av Tomas Tranströmer konkurrera med John Grisham?

- Vårt uppdrag är motsägelsefullt, säger redaktionschefen för SVT 24, Kent Wännström. Vi ska å ena sidan inte plågas av publiksiffror. Å andra sidan ska vi inte marginaliseras.

Han menar att SVT har klarat sig hyggligt och att SVT 1 åter har gått om TV 4 publikt. Man har bra barnprogram och drama. Trovärdigheten är SVT:s varumärke när det gäller den tunga nyhetsbevakningen. Men politikerna är osäkra.

- Antingen måste de skjuta till mycket mer pengar eller låta oss konkurrera på reklamkanalernas villkor. Risken finns att vi tappar tid, säger han.

Inte undra på att det blir skakigt. SVT ägs av en anonym stiftelse och företagets informationstjänst kan inte på rak arm erinra sig namnet på stiftelsens ordförande. Chefer har fallit som käglor, ibland innan de ens hunnit börja. Ledningen omorganiseras för att återuppstå i gammal skepnad. Folk friställs för att i nästa organisatoriska andetag finna att de har jobbet kvar. Jordbruksdepartementet köper sig tid i tv, fristående producenter jobbar med sponsorer och företaget blöder.

 

Skakigheten i ledningen fortplantas nedåt som smärre, återkommande jordskalv.

En del, kanske huvuddelen, av kritiken är dock orättvis. Den kommer från konkurrenter eller deras politiska språkrör. Det är ju faktiskt inte ovanligt att stora företag outsourcar och rationaliserar. Men moderaterna och folkpartiet vill sälja SVT och börsintroducera företaget med fullt reklamblås i båda kanalerna. Väldiga ekonomiska intressen står på spel. Alla vill plundra liket när det blir dags och vem vill inte bli miljardär? Den som vill ha en läsart på dagens diskussion bör söka de ekonomiska intressena bakom kritiken. Intresset ljuger sällan.

- Också folk inom SVT påverkas av trycket från marknaden, säger Mikael Olsson. De vill ge folk vad folk vill ha. Men vad vill folk ha?

Han menar att public service måste omdefinieras. Det gäller såväl radio som tv. Den ska stå i det offentligas tjänst. Men inom företaget vet man inte riktigt vad det betyder.

SVT inleder en broschyr från 1999 med att public service är så svårt att definiera. Den kan INTE beskrivas i en enda mening eller slogan, står det. Den bygger INTE på någon enkel "affärsidé". På tre rader förklarar man fyra gånger vad man inte är.

- Bedrövligt, säger Mikael Olsson. Det handlar om brist på kurage.

Han tar ett exempel från fritids- och faktagenren, som är mest gångbar i produktionsbolagen just nu. Man lär sig spika och röra till en sås.

- Vi står inför ett privat ändlighetsperspektiv, säger han. Äntligen är vi hemma. Timell är en jävel på spikpistol. Praktiskt taget all energi läggs på byggande av denna privata, lilla värld.

- Däremot är det inte alls samma energi när man diskuterar det moderna svenska dramat. Vad har detta drama för uppgift inom public service annat än att spegla det vi redan vet. Men i stället för att regenerera värderingar borde vi syssla med att generera dem.

 

Den parlamentariska beredningens uppgift att ge mening åt pub-lic service verkar nära nog omöjlig. Mikael Olsson riktar en bön till ägarna och vad säger de?

- Visst måste vi precisera, säger Kenth Högström (s). Men ingen politiskt förtroendevald vågar stå för sin sak eller tycka till. Ägarna har blivit ihjälskrämda och det är journalisternas fel. Under många år har vi bevittnat ett maktövertagande och journalisterna vill inte att ägarna blandar sig i, framför allt inte politikerna.

Marita Ulvskog har förklarat att public service ska tydliggöras men Ola Karlsson (m) tror att det blir svårt.

- SVT är en kropp utan huvud, säger han. Det saknar ägarstyrning. Nu försöker vi enas om några allmänna formuleringar som alla kan vara överens om.

Inom den parlamentariska beredningen är motsättningarna totala. Socialdemokraterna hoppas på mer pengar, tydliga och mätbara mål (transparens, säger man, och menar att verksamheten ska vara tillgänglig för granskningsnämnd och revisorer) och kräver att 55 procent av programmen ska produceras utanför Stockholm också i framtiden.

Moderaterna hoppas att när SVT har börsintroducerats så ska man bevara några tunga institutioner som tv-drama, radiosymfonikerna och program på minoritetsspråk. Dessa ska förvandlas till statligt stödda produktionsbolag som erbjuder sina program till alla tv-kanaler.

- Uppgiften för public service är inte att producera Vinna eller försvinna, säger Ola Karlsson.

Moderaterna anser också att systemet med tv-licenser är på väg att haverera.

- Electrolux säljer i dag ett kylskåp i Danmark som heter Screen fridge, säger han. Det har en tv-skärm inbyggd i dörren. Den dag vi får bredband kommer man att kunna titta på tv via kylskåpet. Ska man då tvingas betala tv-licens för sitt kylskåp?

Socialdemokraterna i beredningen vill behålla licenserna och en komplettering i form av bidrag från staten. Finansieringen behandlas bara principiellt i beredningen, säger Kenth Högström. Kronor och ören är en fråga för finansdepartementet.

Alla spelar just nu ut sina kort och de som försvarar public service våndas. Det förefaller närmast omöjligt att en grupp oeniga politiker ska formulera ett pub-licistiskt uppdrag.

Mikael Olsson menar att det handlar om en abdikation. SVT-styrelsens ordförande Allan Larsson kräver mer pengar, men vad ska vi ha dem till? Där är det tomt, säger han. När man drar visionerna på styrelsemöten så lyssnar alla artigt och säger att "det var ju bra, men nu måste vi snacka om budgeten".

 

Han fortsätter med exempel från fritids- och faktagenren, matprogrammen.

- Alla vill göra matprogram, säger han. Det är inget fel i att försöka definiera bärvågen i samtiden. Folk verkar ju hysteriskt intresserade av vad de stoppar i munnen.

- Men nu vet vi ju att generationen under 35 har allt svårare att laga bra och näringsriktig mat. Då kommer den svåra frågan: Har företaget något ansvar för folkhälsan? Här blir folk skiträdda.

Han menar att vi bevittnar en flykt från det paternala. Först abdikerar uppdragsgivarna, sen styrelsen och därefter börjar varje liten producent snegla på de kommersiella kanalerna och fly in i att ge folk vad de tror att folk vill ha.

- Vi vågar inte springa före publiken, säger de. Men är det inte just vad vi ska göra?

- Vi vill inte sätta oss till doms, säger de.

- Nähä, varför jobbar du i så fall här? frågar jag.

Han riktar sig direkt till kulturministern Marita Ulvskog och hävdar att det finns en brist på kurage i centrum. Kulturministern och folk från departementen borde gå ut och säga att just det här behöver vi i dag. Men alla är rädda. Ingen vågar uttala sig normativt.

- I stället förvandlar sig kulturministern till nån sorts jävla mötesordförande i en ständigt pågående, fiktiv folkomröstning, säger han.

...och hur ska det gå för radion?

    Moderaterna vill sälja Sveriges Radio och möjligen bevara P 1 och P 3. Vad de ska innehålla är inte riktigt klart, säger Ola Karlsson, moderat riksdagsman.

Kenth Högström (s) menar att vi därmed kommer att få en enfaldighetsradio. Två studenter från KTH och Stockholms universitet genomförde nyligen en undersökning av musikutbudet i radio Megapol och P 3. Meningen var att utbudet skulle bli större med fri radio men resultatet visade på motsatsen. 1994 spelade Megapol 2 823 titlar. 1999 hade utbudet sjunkit till 744.

 

    En liknande tendens fanns hos P 3. 1989 framfördes 32 000 verk. 1999 hade utbudet halverats till 16 000.

Det är inte något problem, menar Ola Karlsson. Många lyssnar ju, är folk missnöjda får man väl öppna fler frekvenser.

Kenth Högström har för sin del drivit frågan i den parlamentariska public service-beredningen. Radion har ansvar för alla lyssnare, säger han. Det smalnande utbudet är ett problem. Nu finns det nästan ingenting för äldre eller religiösa lyssnare.

Gunnar Ohrlander
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet