ÅSIKT

Fritt fram för lusten!

1 av 2
"Minotaurus attackerar en amason", 1933.
KULTUR

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

MAGNUS WILLIAM-OLSSON ser Picassos erotiska verk i Paris

När utställnings- kommissarien Gérard Régnier öppnade utställningen Picasso érotique lär han ha sagt att en sådan här utställning aldrig hade kunna komma till stånd i ett USA av i dag, där allt följer det politiskt korrekta. Men frågan är väl om det finns något mer korrekt än manlig sexualdrift förstådd som skapelsens urkraft. Lewinskyhistorien, med presidenten avsugen i ovala rummet, skulle Picasso utan tvekan ha uppskattat. Ja, bilden av den villiga och blottade kvinnan innefattad i ett rumsligt eller rent av kosmiskt sköte, inte sällan just i form av en oval, tycks rent av ha varit en av hans grundläggande sexuella fantasman.

Få konstnärer är väl så förknippade med manlig sexualdrift som Picasso. Och likväl är det nu första gången någon ställer samman en utställning på temat. På Jeu de Paume i Paris kan man fram till den 20 maj se 336 verk av Picasso som alla är explicit erotiska. Därefter flyttar utställningen till Montreal, för att till hösten visas upp i Barcelona. Och Picasso érotique är onekligen värd ett besök. Inte minst därför att den har så mycket att lära om den politiskt korrekta, falliska och heterosexuella manliga sexualitet som behärskar världen av i dag. Här finns alla klassiskt falliska poser och perversioner. Våldtäktsposen, voyeuren, den frivole rövknullaren, blottaren, men framför allt den omättlige glupska tjurmannen som slickar, smeker, knullar, men allra mest tittar, tittar och tittar på fittor.

Ja, utställningen är överfull av blottade kvinnokön, men de har ingen likhet med den moderna pornografins kallt possessivt och maskinellt skildrade underliv. Picassos blick är förvisso besatt, ja förhäxad, men den är aldrig omänsklig eller förtingligande. Han tecknar helt enkelt sin blicks begär (dess njutning och fasa) som ett slags hommage till kvinnan som det andra. Det blir tydligt då man betraktar ansiktena på alla dessa modeller och prostituerade. Där finns förvisso den schablonmässiga njutningen, det bakåtkastade huvudet, de halvslutna ögonen, den blottade halsen. Men de skildrade kvinnorna är sällan reducerade till sexuella fetischer, utan bär spår av sina liv, sina öden och sin individualitet.

Som så ofta hos Picasso är de snabba teckningarna intressantast. Hans enastående förmåga att i sina teckningar beskriva, inte ögonblick, utan förlopp lämpar sig särskilt väl för skildringar av kärleksakten. Den gör bland annat att han inte behöver uppehålla sig vid finalen. Så vitt jag kunde se fanns inte en enda skildring av orgasmer på utställningen. Det är i stället själva akten, görandet, som upptar Picasso. Begärets oändlighet uttryckt som livshållning. Var i din lust, säger teckningarna, gör inte slut på den.

I de större målningarna, däremot, blir sexualiteten inte sällan kosmologi och världsförklaring på ett besvärande vis. Picasso var ingen större tänkare. Och varken de organiskt kvinnliga kompositionerna, Gaiamystiken eller de mytiska hajkäftsskötena lyckas framkalla annat än trött igenkännande hos mig.

Konstnären, seendet och sexualiteten var ett av modernismens favoritämnen och mycket kritiskt har skrivits om måleriet och den falliska blicken under postmodernismens första decennier. I den ambitiösa katalogen till utställningen finns förstås spår av den diskussionen. Bland annat har Patrick Roegiers skrivit en inspirerad essä med titeln Pitten, vulvan och målarens utstående öga, som bland annat utgår från citatet "blicken är ögats erektion". Och nog finns det en fallisk ideologi inskriven i Picassos konst. Men förhållandet är inte entydigt. Raderna av kvinnor med blottade kön kan förvisso läsas som variationer på mantrat "jag har - du saknar". Men gränsen mellan jag och du, mellan "att ha" och "att sakna", är aldrig stabil. Blickens begär att behärska slår alltför lätt över i det transsexuella begäret att vara det den betraktar. Kanske kunde man kalla det för ett "teiretisk" begär, efter den grekiska siaren Teiresias som för livsinsiktens skull önskade bli kvinna.

Ty sexualiteten

tycks till sist inte bara ha varit en väg till njutning och makt för Picasso, den tycks i lika hög grad ha varit en väg till kunskap. Långt ifrån en oproblematisk väg, men en väg som inte heller enkelt låter sig avfärdas vare sig estetiskt eller moraliskt. Utställningens tidigaste verk är en teckning av två knullande getter gjord i nån sorts litteraturhistorisk bok år 1894 när konstnären var 13 år. Man föreställer sig lätt pubertetsslyngeln Picasso som glömsk av lärarens färla, lät det erotiska feeriet leda honom bort från studierna. I ljuset av hans över sjuttioåriga gärning kunde man se det som ett kunskapsteoretiskt vägval. Fantisera eller studera? Gör lusten till lag!

Magnus William-Olsson

konst/Picasso