Aftonbladet
Dagens namn: Bartolomeus
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Pang på med storsläggan

BARBRO WESTLING läser Linda Skugges senaste" bok?

    Nehe - vad är det då då? När det har 216 sidor, hårda pärmar, kommer ut på ett bokförlag och har både författarnamn och författarporträtt på omslaget. En bok som inte vill tillhöra litteraturen, utan vill sparka den i skrevet, på pungen närmare bestämt. Kvinnotjafs som är vad det är, precis som Linda. Henne man kan se på omslagets baksida, the one and only Linda, originalet med kattatueringen på vänstra axeln, korpsvartfärgade håret, läppstiftsmörka munnen och vitsminkade ansiktet. På framsidan finns den lätt förvridna kopian, hon som kanske vill vara Linda, kanske är tvångiga OCD-flickan, en av alla dem som ständigt mejlar Linda och vill ha svar på saker eller bara meddela sin enda sanna vän hur mycket hon lider och hatar.

Linda Skugge skriver om det värsta, det som inger flickor fasa, på det för flickor värsta språket. Spynoja, blodnoja, kroppsnoja, toalettnoja, äckelnoja, dödsnoja, jag är ondskan-noja, nojnoja, allt står där och ska med bajs, cp och psyko fördrivas. Nej, från detta benämnande finns ingen återvändo och inget som förskönar. Och så bebisen som ligger där i magen och ska födas. Det är ett helvete att vara kvinna, inte bara för att man föds till det utan just för att man, enligt Linda, måste tvinga, tukta, raka, ljuga sig själv till att vara det.

I Det här är inte en bok trummas detta in, alla alternativ, speciellt de som vill framstå som naturliga, avfärdas ultraironiskt och rått. Ingenting är nämligen naturligt, allting är samtida, farligt, manipulerat och hotande. (Det har inte bara mamma, utan hela samhället sagt.) Senast var Linda Skugge redaktör för Fittstim men det kan vara lätt att glömma, då hon själv slår hårt mot allt och alla (feminister och kvinnor inberäknade), att hon är en av de arga unga kvinnor som med helt nytt tonläge talar för en ny generation.

 

    Problemet med nya boken är dock att den undandrar sig all kritisk diskussion. Liksom i Saker under huden skriver Skugge i ett slags krönikelik kortform. Hon skriver om andra och bekänner allt men hennes anspråk på sanningen är så totalt att det inte lämnar någon plats för dialog. (Det hör till exempel till bokens helförsäkrade skrivsätt och problem att jag med en gång hör hur "bajsnödigt" det där med dialog låter") Skugge vill alltid hinna först med storsläggan, som om hon, trots allt, verkligen tvivlade på sin egen förmåga att skriva och ha något att säga. Det kan hon och det har hon, varför då nöja sig med "inte en bok".

Barbro Westling



samhälle

Linda Skugge

DET HÄR ÄR INTE EN BOK

Norstedts

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet