ÅSIKT

Pretentiöst sömnpiller

För ett par

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

år sedan såg jag den nyskrivna operan Trädgården på Drottningholmsteatern och förundrades över att gamle Linné kunde bli så modern och intressant. Den byggde på Magnus Florins roman med samma namn. Sedan dess har han kommit ut med ytterligare en märklig text, Syskonen. En roman om frihet och fångenskap, om struktur och ordning som despoti. Och nu kommer Cirkulation, en liten torr och hårdtuggad bok i grått och snusbrunt.

Nyss har jag läst om Pappa Goriot, Balzacs lysande berättelse om det andra kejsardömets giriga överklass och kapitalismens oerhörda makt att äta sig in i våra innersta drömmar och forma dem efter sina behov.

När studenten Rastignac på romanens sista sida står ovanför Paris och blickar ner på bankirernas och adelns lysande palats förstår man att slaget om hans själ är förlorat. Han förklarar detta girighetens Babylon krig, men åker strax därpå ner för att dinera hos sin älskarinna som tillhör just samma Babylon, en storslagen sammanfattning av romanens analys av den mänskliga komedien. Här pågår ett slag om själarna – också om vår egen. Så kan kapitalismen skildras, oavbrutet fängslande.

Eller som i Magnus Florins nya roman i bilden av en bank. Cirkulation handlar om ett namnlöst jag som i farfaderns frack beger sig på vandring till staden och banken. Banken blir hans universum, orubbligt okänslig för alla yttre förändringar, en ordning utmärkt av kapitalets cirkulation oberoende av människors liv, sjukdom, korruption och död. Direktörerna kommer och går. Bankinspektörerna kommer och går och finner alltid samma oegentligheter och skumraskaffärer. Efter varje ny direktör byggs banken om. Ny teknik införs. Tiden går, kapitalet cirkulerar, liksom personalen. Det enda som består är penningen.

I källarvalvet

sitter valvkamrern som blir allt mer döv och utövar sina illusionsnummer. Lånekamrern, huvudkassören, intendentens biträde, präglerskorna, förvaltningskamrerns biträde, direktören alla har de sina ensliga arior om bankens natur utan svar och utan kontakt med den övriga personalen. Jag tycker mig se utkastet till en ny opera, en opera om kapitalets cirkulation.

Kafka lyckades göra stor litteratur om främlingskap och skuld. Processen blev hans metafor för den moderna människan utlämnad åt en hotfull och oåtkomlig övermakt.

Florin söker en

metafor som kan omfatta den nya anonyma ekonomin, utan ansikte som förvandlar subjektet, romanens jag, till en ansiktslös fragmentarisk röst. Först på den sista sidan får huvudpersonens värld ett ansikte och ett namn, hustrun på en filt i gräset, de två barnen, Monika och Henrik, lekande i gräset. Ett liv bortom bankens räckvidd, men också det egendomligt tomt och ordfattigt. Nästan kargt.

Cirkulation är ett formexperiment. Kapitalets abstrakta kyla och ordning äter sig in i språket. Hur gestalta det torftiga utan att själv smittas av torftigheten? Cirkulation kommer säkert att prisas för sitt klara språk och sitt dekonstruktivistiska formexperiment. För mig fungerade den som ett pretentiöst sömnpiller. Fler romaner som Cirkulation och det blir romankonstens död.

Maria Bergom Larsson

roman