Aftonbladet
Dagens namn: Verner, Valter
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Var börjar helvetet?

    PIA BERGSTRÖM-EDWARDS om en ruggigt bra Hans Gunnarsson
Hans Gunnarsson - plötsligt är det gemytliga slut och avgrunden öppnar sig.   Hans Gunnarsson - plötsligt är det gemytliga slut och avgrunden öppnar sig. Foto: Ulla Montan

Sociala dramer brukar

ställa frågan: Hur ska vi leva? I Hans Gunnarssons berättelsesamling En kväll som den här verkar ingen låtsas om att såna frågor finns. Sten eller Stig eller Lars-Åke eller vad de nu heter, jagen i Hans Gunnarssons berättelser, kan vara valsare, poliser eller politiker och deras fruar, Unn, Gun eller Suss, kan jobba halvtid på bingon eller inom omsorgen men här är de bara lättsamma och privata. Försöker bara ha så trevligt man kan vid matbordet, i soffan eller i sängen. Omgivna på alla sidor av leda och ödslighet.

”Vad är det mest smärtsamma ni varit med om? sa Ylva och slog upp mer Drambuie i våra glas”. Så kan Hans Gunnarsson öppna en av sina krypande historier. Och replikerna faller precis som man väntar sig, förhuden fastnar i gylfen, flabb, flabb, och nån har blivit biten i näsan av en tax. Mannen som berättar har en hyvens ton, ett jargongigt flyt späckat med fatta galoppen och med på noterna och var och en har sina plågor.

Men medan man läser ändras textens överenskommelser. Likören dricks inte efter en vanlig parmiddag, som man först trott, utan efter en omgång gruppsex. Frågan om det mest smärtsamma blir inledningen till en social katastrof, ett oförlåtligt brott mot det bärande tunna och ytglada. De medelålders paren som träffats på en Rotarylunch ses aldrig mer. Riktigt var det gemytliga slutar och avgrunden blottas är svårt att fatta. Men det är ruggigt bra gjort.

Något liknande sker

i Härlig är jorden, ett radhusdrama med ett lika jovialiskt jag som uttolkare. Man läser småskrattande en lite skruvad historia om en veterinär som flyttar in i huset bredvid och spelar tramporgel varje kväll medan hans psykotiska fru bräker, eller grymtar, vilt och hest, uppenbarligen rasande. Paret vars sovrum gränsar till veterinärens börjar sova med hörlurar, till och med ligga med varann med hörlurar. Så en dag är veterinärfrun ihjälslagen, med en stekpanna, enligt tidningarna. Grannarna är lättade. Först efteråt kommer det hala ifatt en.

Vad var det man gick med på? Att det var rätt att ta livet av en sån där? Att det i alla fall är skönt att slippa dom? I själva verket har man nickat och lett åt det tungt repressiva hos det Folkliga och Normala: Hur bör man leva? Som vi.

Faktiskt tror jag att den här samlingen är den svartaste av de tre Hans Gunnarsson skrivit sedan debuten Bakom glas 1996. Trots humorn är hans patetiska gestalter svåra att värja sig mot, just för att de är som vem som helst. Som Karin som har en knuta i bröstet men inte går till doktorn utan häver i sig campari med blandsaft och raglar ner till Blecktornskällaren för att genomföra en date med en blind. Som ”E” som länge går omkring med en lapp i plånboken, några rader han hittat i ett block som hans ex måste ha glömt när hon flyttade: ”Jag måste göra klart för mig vad det är jag vill, vad jag vill med E, vem han är, vilka egenskaper han har, vad han faktiskt betyder för mig. Betyder han nåt längre?”

Han har en sällsynt lyhördhet för vanmakten hos vardagsspråket, Hans Gunnarsson. Han låter det eka mellan älskande som mellan främlingar. En kväll som den här ger ingen som helst falsk tröst.

Pia Bergström-Edwards

 

 





berättelser

Hans Gunnarsson

EN KVÄLL SOM DEN HÄR

Albert Bonniers förlag

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet