Aftonbladet
Dagens namn: Magnus, Måns
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Experiment nr: 154-159. Patient nr: 0069. Dos: 56 mg Trovan. Åtgärd: Dos oförändrad. Resultat: Död.

    I onsdags skrev författaren John le Carré på dessa sidor om läkemedelsindustin, girighet, korruption och experiment med människor. ANNIKA FORSBERG, frilansjournalist i Johannesburg berättar vad Pfizers gjorde med barn i Nigeria.

Läkemedelsjätten Pfizers

dokumentation över hur nigerianska barn reagerat på deras nya antibiotika är knapphändig, och den tioåriga flickans namn kommer ingen längre ihåg.

En stressad livsstil, resistenta bakteriehärdar och dödliga virus har skjutit efterfrågan på nya mediciner i höjden och förvandlat läkemedelsindustrin till en gyllene affär – för den som handlar snabbt.

Dock finns det lagar och förordningar som gör vägen från mikroskop till apotekshyllan både lång och tidskrävande. Riskerna för oväntade biverkningar måste minimeras och de nya preparaten ska genomgå rigorösa kontroller innan de kan godkännas.

I Europa och USA blir det allt svårare att hitta frivilliga försökspersoner. När Van Tx Research på en klinik i Basel i hemlighet testade 161 nya preparat för några av världens största läkemedelsföretag använde man drogmissbrukare och asylsökande flyktingar. Kliniken är nerlagd sedan ett år och en rättslig process har inletts mot Van Tx Research.

    Läkemedelsföretagen får leta efter försökskaniner på annat håll och nu rapporteras en rekordartad ökning av medicinska experiment i fattigdomens Afrika, Östeuropa, Asien och Latinamerika.

 


Beståndsdelar i medicinen

hade visserligen tillfogat kaninungar och

hundvalpar ledskador, men i Pfizers ledning var

tilltron på Trovans möjligheter orubbad.

För fem år sedan

bröt en epidemi av meningitis, bakteriell hjärnhinneinflammation, ut i Nigerias slum. Över 15 000 människor var smittade och varje dag kom 120 nya fall till det statliga sjukhuset som redan var överbelagt av kolera- och mässlingpatienter. Sängarna räckte inte och de sjuka fick ligga på direkt på marken.

Pfizers projektledare, doktor Scott Hopkins, l3äste om deras umbäranden på Internet och skred genast till handling.

Företaget, som då – före Viagras genombrott – omsatte 11 miljarder dollar, letade efter ett tillfälle att få testa sin nya antibiotika, den potentiella storsäljaren Trovan. Beståndsdelar i medicinen hade visserligen tillfogat kaninungar och hundvalpar ledskador, men i Pfizers ledning var tilltron på Trovans möjligheter orubbad.

Inom sex veckor

kunde behandlingen av 198 barn med hjärnhinneinflammation starta. I USA hade det tagit minst ett år att få pappersarbetet godkänt.

Utanför sjukhuset i Kano hade Läkare utan gränser slagit upp ett fälttält där man behandlade patienter med gamla beprövade mediciner. De hårdast drabbade fördes till sjukhuset, medan de som var något mindre illa däran togs om hand om på madrasser i tältet.

Pfizer fick omedelbart tillgång till sjukhusets två bäst utrustade avdelningar, trots att man bett att få de starkaste barnen, de som hade störst chans att klara sig. Dessutom anlitade man sjukhusets främsta läkare och sköterskor – till dubbla löner.

Läkare utan gränser, som är starkt kritiska till Pfizers agerande, menar att denna störning bidrog till ytterligare dödsfall.

– Om jag fick bestämma skulle jag dra in de deltagande läkarnas licenser. Det är ju ändå människor vi arbetar med, säger Evariste Lodi, som tjänstgjorde för Läkare utan gränser i Kano.

Men för Nigerias sjuka måste Pfizers chartrade DC 9:a först ha tett sig som en ängel från himlen. Utländska läkare som delar ut dyra mediciner gratis!

För Pfizers team var mötet med Kano däremot chockartat. De hade förväntat sig lantlig idyll, men fann sig nu mitt i en tvåmiljoners stad belägrad av plåtskjul och folk som föll ihop i feberkramper. De flesta avdelningar saknade både vatten och elektricitet, och över sjukhuset vilade en stank av kroppar i förruttnelse.

Scott Hopkins hade räknat med att sex amerikanska läkare skulle räcka. Antagligen hade han också trott att sjukhuset skulle ha åtminstone elementär teknisk utrustning.

Den materiella och personella bristen i kombination med det allmänna kaoset ledde till att Pfizer tvingades göra hela 45 avvikelser i behandlingarna jämfört med den ursprungliga planen. Den obligatoriska uppföljningen, som kräver ett andra blodprov för att avgöra om patienterna svarar på medicinen, reducerades till en ren lyxåtgärd eller, som Pfizer uttrycker det i sin rapport, ett ”frivilligt tillval”.

    Efter två veckor i Nigeria lämnade Pfizers team landet. Då hade elva av de 198 barnen dött och andra blivit lama, blinda, döva, stumma eller fått skador på lederna.

Nigerianska läkare talar om ett 60-tal barn, men det är svårt att veta exakt. Enbart hälften av patienterna lyckades ta sig tillbaka till en efterkontroll, och eftersom de saknar fasta adresser har de inte kunnat spåras.

Pfizers rapport anger

att ledskador är en naturlig sidoeffekt av meningitis, men det fanns en rädsla för att Trovan skulle förvärra biverkningarna. Enligt företagets egen statistik fick sju av barnen ledgångsreumatism. 15 klagade över värk i lederna.

Kvoten är acceptabel, säger Pfizer. Inte heller Läkare utan gränser lyckades rädda alla liv. Och inte helt oväntat åberopar företaget det faktum att folk skulle ha dött i vilket fall som helst.

Pfizers Scott Hopkins avfärdar kritiken från Läkare utan gränser som ”paranoia”. Till tidningen Washington Post säger han att de själva ville ta åt sig hela äran. För sin egen del skulle han ”inte ens ge den billiga antibiotika de använde till sin hund”.

– Man tar inga chanser i en dödlig epidemi. Vissa fall skulle kunna ses som mord, svarar Evariste Lodi med hänvisning till bland annat nummer 0069:s död.

– Trots att flickans tillstånd försämrades fortsatte medicineringen med Trovan i oförändrad dos.

Efter en dags behandling stelnade hennes ena öga och på den tredje dagen dog hon. Med hjärnhinneinflammation är sjukdomsförloppet inte bara grymt, utan också hastigt. Normalt sett ger man en kompletterande eller alternativ medicin om tillståndet inte förbättrats under de första två dygnen.

Det finns fler exempel på tveksamheter. Den 6 april 1996 kom en sju-årig pojke, patient nummer 0054, till Pfizer. Trots att han var både utmärglad och nästan helt förlamad gav de honom en 50 mg dos av Trovan oralt. Praxis föreskriver intravenös behandling som ger en snabbare verkan. Inom nio timmar var pojken död.

Enligt en läkare i Kano, den nigerianske doktorn Amir Imam Yola, informerades inte patienterna i förhand om att de deltog i ett experiment. Inga intyg skrevs heller under, något som enligt Pfizer beror på att både barn och föräldrar var analfabeter.

Att doktor Yola ändå ställde upp på Pfizers kritiserade experiment förklarar han med att företaget utgav sig för att ha stöd från den nigerianska regeringen, som då var en av världens mest brutala militärregimer. Man motsatte sig inte gärna de order som utgått från diktator Sani Abachas kontor.

Sedan dess har Washington Post dock kunnat avslöja att Pfizers tillstånd var en bluff. Abdulhamid Isa Dutse, som övervakade experimenten, menar att pappren signerats i efterhand – närmare bestämt drygt ett år efter det att Pfizer lämnat Kano och ungefär samtidigt som tre amerikanska journalister börjat gräva i härvan.

Tillståndet hade skrivits under av en etisk kommitté, men då testerna utfördes fanns ingen sådan instans. Dutse är säker på sin sak. Rådet bildades inte förrän 1997.

Efter Nazi-Tysklands experiment med judar och andra icke önskvärda medborgare samlades världen år 1947 i en underskrift av Nürnbergkoden, som skulle förhindra att just detta kapitel av historien upprepade sig.

Sedan dess har koden kompletterats vid ett flertal tillfällen och i teorin är det numera omöjligt att använda mänskliga försökskaniner utan frivilligt medgivande. Dessutom ska patienten erbjudas alternativ behandling och noga upplysas om eventuella risker.

    Så sent som år 1993 hamnade frågan åter på världens dagordning då det slogs fast att det är läkemedelsföretagens skyldighet att göra medicinen åtminstone någorlunda tillgänglig i det land där experimenten skett.

Här finns en cynism. I praktiken kommer få, eller kanske ingen i Kano, Bukarest eller Lima att ha råd med preparaten när de väl godkänts. Vad gäller Trovan uppskattade börsanalytiker att Pfizer årligen skulle kunna tjäna en miljard dollar på försäljningen. Antibiotikan skulle användas för en rad åkommor som till exempel luftrörskatarr och gonorré. Inte för dödliga virus hos nigerianska barn.

Amerikanska Pfizer står

emellertid fast vid att testerna i Afrika inte var ett billigt sätt att säkerställa medicin till barn på hemmaplan; ”De gjordes i medmänsklighetens namn.” Enligt företagets presstalesman skulle oralt Trovan kunna revolutionera sjukvården i tredje världen då läkarna skulle slippa hantera sprutor och därmed minska risken för spridning av hiv.

Den amerikanska regeringen (FDA) fann närmare 40 avvikelser och motsägelser i Pfizers rapport från Kano, men godkände ändå ett halvår senare Trovan på villkor att läkemedlet bara skulle få tas av vuxna. Orsaken till att barn uteslöts är rubricerat som en företagshemlighet. Även EU godkände medicinen med samma restriktion.

Efter 16 månader på marknaden hade 140 larm om leverskador rapporterats tillsammans med sex dödsfall. FDA införde ytterligare restriktioner och i EU förbjöds användningen av Trovan helt och hållet.

Åtminstone 16 amerikanska patienter och familjemedlemmar stämmer nu Pfizer för de biverkningar Trovan förorsakat. I Nigeria har hälsominister Tim Menakaya tillsatt en utredning om den juridiska och moraliska riktigheten i Pfizers experiment.

Annika Forsberg

Frilansjournalist, Johannesburg

 



Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet