Aftonbladet
Dagens namn: Jon, Jonna
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

I knäet på kultur- byråkraterna

Scen ur ”Maratondansen”.   Scen ur ”Maratondansen”.
Foto: HENRIK HEDENIUS

    Mot slutet av första akt börjar det dra ihop sig på TURteaterns scen i Kärrtorp. Det är dags för ”derbyt”, den rituella utslagningen av Maratondansens svagaste danspar.

Paren spelas av ett tjugotal amatörer som hejas fram av Pontus Plænges cyniska konferencier när de kastar sig ut i en andfådd och svettig språngmarsch. Scenen är en av de få i Andreas Lindals uppsättning som verkligen engagerar.

Maratondansen är en sentimental historia med inflätat thrillertema som utspelar sig i USA mitt under 30-talsdepressionen. Den handlar om ungdomar som äventyrar sin integritet i jakten på ”den amerikanska drömmen”, och till de publikknipande inslagen i tävlingsjippot hör att ett par får betalt för att vigas.

Mary och Vee, Anna Rydén och Olle Jernberg, är sponsrade inpå strumporna där de står på knä och är gifta. I ett skimrande ögonblick lyser deras ansikten av känslor som trotsar kommersen.

I dokusåpor som Robinson och Baren är utslagningen nog så brutal, men i Kärrtorp är alla par kvar efter derbyt. Den förnedring som drabbar de tävlande får få konsekvenser för spelet.

I stället för att satsa på ungdomarnas egen vitalitet har regissören pressat dem in i en seg naturalism, ett slags imitation av ”riktig” teater och ett språk som inte är deras.

 

    Mest intressant är Maratondansen som tecken i tiden. Pjäsen kom 1982, ungefär samtidigt med att den kritiska vänsterteatern blev sentimental och ideologisk. Jag tror knappast att TURteatern skulle ha spelat den här pjäsen då, i stället minns jag humorn och uppfinningsrikedomen i uppsättningar som Goldonis Mirandolina.

Då fanns förortsteatern med i teatersamtalet på riksplan.

Nu förs dialogen med stadsdelsförvaltningen. Syftet med stödet till amatör/proffsproduktionen av Maratondansen är att ge unga människor ”en god början för ett aktivt deltagande i ett demokratiskt samhälle”, skriver kulturenhetschefen i Skarpnäck i programmet.

 

    Att spela är inte nog. Teatern får hitta allt fler sätt att göra sig nyttig. Och teatern ställer upp!

Till demokratilektionen kan kanske fogas berättelsen om gruppen som äventyrar sin konstnärliga integritet genom att sätta sig i knäet på kulturbyråkraterna.

Tove Ellefsen

 

 



Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet