ÅSIKT

Mörkermonstret anfaller

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Joanna Rubin Dranger
Foto: Sara Ringström
Joanna Rubin Dranger

Plötsligt finns de

överallt: de superambitiösa medelklasstjejerna som är fantastiskt produktiva och gör spikrak karriär. De där som är smala och vackra och går på psykologlinjen och jobbar extra och tränar varje dag och skriver succéromaner, samtidigt. För att inte tala om de där som bara hoppar över föräldraledigheten. Äh, bebisen kan jag väl ta med till jobbet på Riksdagen, det går så bra så. Och man hinner så fantastiskt mycket därhemma när han sover om nätterna! Så kan man ju skriva lite på avhandlingen, vid sidan om.

– Det handlar om att ha karaktär och en aning självkontroll! säger Fröken Märkvärdig i Joanna Rubin Drangers tecknade roman Fröken Märkvärdig & karriären.

Eller som hennes pappa formulerar det i romanens början, innan han bokar in nästa dottermöte (om 15 år?) och drar iväg på jakt efter en mer storslagen planet:

– Man måste vara en av de tio bästa i världen för annars är man ingeningen alls, förstår du!

Fröken Märkvärdig förstår. Hon tar på sig järnrustningen varje morgon innan hon går till tjusiga formgivarskolan, den som ska göra henne till en Vinnare. Men när hon ska till att göra sitt mästerverk blir hon bara blank. Ingenting kommer ut.

Bomben tickar under ritbordet och Mörkermonstret tar över. Allt blir svart. Bomben exploderar och fröken Märkvärdig går sönder, bokstavligen, på tunnelbaneperrongen, så att alla kan se.

Men allt kan lagas med Karlssons klister, spackel och ett och annat plåster. Fröken Märkvärdig sätter leendet på plats framför spegeln och intalar sig: Girlpower heter det, girlpower!

Joanna Rubin Drangers

andra tecknade roman är, precis som den första Fröken Livrädd & kärleken, både rolig och träffsäker. De är inkännande och kärleksfulla porträtt men samtidigt iskallt avslöjande karikatyrer av dagens unga medelklasskvinnor med intellektuella ambitioner. Fröken Märkvärdigs problem med karriären och självförverkligandet är i allra högsta grad ett resultat av både kvinnoemancipationen, den förhärskande individualismens och valfrihetens tyranni.

Det är (tack och lov) inte längre som på mammas eller mormors tid, när det fanns ett eller två yrken som var passande för en flicka av fin familj, om nu pappa tyckte att det var värt att lägga några pengar på sånt. För henne skulle den viktigaste livsuppgiften ju ändå vara familjen och barnen.

Men det är inte bara denna samhällsförändring utan även ett uråldrigt kulturellt arv, en kulturell konflikt, som spökar bakom fröken Märkvärdigs problem.

I det västerländska tänkandet har det mänskliga jaget konstruerats som ett manligt jag, samtidigt som kvinnor har tilldelats kroppen, en kropp som framställts som jagets fiende och själens fängelse. Kvinnan har blivit till ett icke-jag, kroppen till ett icke-språk. Inte så konstigt alltså att fröken Märkvärdig inte vill lyssna till den.

Historien påminner om den där lättmargarinreklamen: ”För dig som har bestämt dig”. Fröken Märkvärdig förvandlar en kulturell konflikt till en individuell kamp mot sin egen kropp, precis som anorektikern i Nina Björks bok Sireners sång. För de vet båda vad det innebär att bestämma sig. Andens seger över köttet, huvudets över kroppen, viljans över känslan. Köttet, kroppen, känslan blir till ett jättelikt svart hål som bara säger slurrrp om man råkar komma för nära. Då blir man verkligen ingeningen alls.

Petra Ulmanen

tecknad roman