ÅSIKT

Man stänger sjukhus men bygger Jas

Maj Wechselmann om hur Sydafrikas flygplansköp skapar kaos i landets ekonomi

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Det svenska Jasprojektet flyger högt - men kostnaderna för ett land som Sydafrika blir orimligt höga.
Det svenska Jasprojektet flyger högt - men kostnaderna för ett land som Sydafrika blir orimligt höga.

Vad skall fattiga Sydafrika med militärplan som är sin vikt värda i platina?

En dag i april 1979 filmade jag Alfred Mechterheimer, överstelöjtnant i Bundeswehrs flygvapen, som just avslutat sin bok om det nya tysk-italiensk-brittiska militärflygplansprojektet MRCA-Tornado. Han sade: "Militärflygplan har en tendens att bli de rika industriländernas ekonomiska gissel: när ett enskilt plan blir så dyrt att det är sin vikt värd i platina har det tappat sin militära betydelse, det fungerar i stället som lyxsymbol. Men i själva verket snedvrider ett sådant projekt den industriella utvecklingen och urholkar militärbudgeten och därmed kostnaderna för varje armé, det framstår som en leksak för oansvariga planerare."

Just nu får Jasprojektet drastiska verkningar på den sydafrikanska ekonomin. Sedan den sydafrikanska regeringen skrev kontrakt 1999 har priset på planen ökat katastrofalt precis som efter 1983, då den svenska regeringen sa ja till projektet. Men i Sydafrika är konsekvenserna mycket värre.

Den sydafrikanska försvarsbudgeten ökar nu fyra gånger mer än alla andra statliga budgetar, sådana som ska skapa jobb, bidra till att bygga vägar och skolor, bygga bort slummen, skapa social trygghet, bekämpa aids och brott. Man stänger sjukhus men bygger Jas.

Parlamentets

övervakningskommitté för offentliga utgifter (Standing Committee on Public Accounts) konstaterar (30 oktober 2000) att priset för att köpa Jasplanen (plus ett antal andra vapen till en mycket lägre kostnad) på ett enda år har ökat från 30,3 miljarder rand (38 miljarder kronor) till 44 miljarder rand (54 miljarder kronor) på grund av att randen försvagats gentemot andra valutor. Samtidigt har försäkringarna och kostnaderna för de utländska industriella lånen stigit. De inhemska industriernas huggsexa om de svenska erbjudanden om arbetsplatser i Sydafrika har redan lett till mutanklagelser mot både inhemska byråkrater och svenska firmor.

En huggsexa om vad? Kommittén konstaterar också att svenskarna/engelsmännen (Saab/British Aerospace) alltför lätt kan svika sina löften om industriella motprestationer i Sydafrika. Om svenskarna inte håller vad de lovat behöver de bara, i böter, betala 10 procent av vad Sydafrika ger för vapnen - detta enligt det kontrakt som Göran Persson ansträngt sig så oerhört för att få till stånd. Kommittén skriver att "avtalet tycks vara illa förberett, skäms av ett icke korrekt språk, nödvändiga tillägg saknas". 65 000 jobb som skulle skapats i Sydafrika hann försvinna i dimman.

Svenska regeringen lovade sydafrikanska regeringen 10 miljarder i lån och "försäkrade", enligt en rapport från Kristna fredsrörelsen och Diakonia, affären med 16 miljarder i lån.

Efter detta rekord höll exportkreditnämnden på att gå konkurs.

Även Cosatu, LO:s motsvarighet i Sydafrika, har skrivit en rapport om konsekvenserna av Jasköpet. (Input to the Portefolio Committee on Trade and Industry). Man spår allvarliga strukturella konsekvenser och konstaterar att flygplanen tar så stor del av försvarsbudgeten att 30 000 försvarsanställda i arbetslöshetens Sydafrika kommer att få sparken. Saab/Aerospace säger sig vilja upprätta en motköpsindustri i Sydafrika, men denna är till allra största delen en försvarsindustri som 1: kräver välutbildad arbetskraft, kvalificerad arbetskraft som därmed sugs bort från civila initiativ, 2: främst gynnar välbetalda medelålders vita män, 3: kräver oerhört mycket kapital och nästan enbart placeras i städerna, 4: karakteriseras av koncentrerat ägande, det är bara fyra sydafrikanska bolag som äger 90 procent av arbetsplatserna.

" och detta är precis motsatsen till det sydafrikanerna behöver: jobb där arbetslösheten är störst, det vill säga hos den svarta befolkningen i småstäderna och på landet.

COSATU konstaterar att en alltför stor del av landets ekonomiska resurser avdelas till försvarsindustrin, att den vidgar inkomstklyftorna och gör alltför lite för att främja en generell teknisk utbildning. Dessutom blir den sydafrikanska industrin ännu mera sårbar för utländs-ka upp- och nedgångar på börsen.

Jasköpet var ett resultat av den sydafrikanska regeringens snäva syn på nationell säkerhet, anser Cosatu. Arbete och utbildning skapar ett fredligt dynamiskt samhälle, Jas skapar arbetslöshet och brott och därmed ett krigiskt samhälle.

Hänsyn till de miljoner vanliga människor som på grund av Jas kommer att fara illa i Sydafrika (eller i Brasilien, Chile, Filippinerna) borde genomsyra även den svenska regeringens utrikespolitik.

Göran Persson komprometteras av rollen som Jasförsäljare - precis som Boforskanonerna till Indien undergrävde Palmes roll.

Jas gör att människor misstror Göran Persson som den svenska jämlikhetsmodellens främsta representant och den rättvisa biståndsgivaren till fattiga länder. Som agenter för Jas fick den svenska regeringens representanter till och med förhandla med legendariska tortyrgeneraler från Pinochet-diktaturens Chile.

Göran Persson har inte bett om Jas, projektet är ett arv från den stora gamla epoken av militärindustriellt samarbete från 50-talet till 80-talet. Tre socialdemokratiska partikongresser sade nej till nya militärflygplan på sjuttiotalet. Sedan kom ubåtarna och vi fick Jas.

Är det inte på tiden att Göran Persson överväger sin roll som Jaspromotor? Just nu har han faktiskt en viktig internationell roll att spela - borde inte den stå ren från de mest smutsiga och destruktiva affärerna med några av jordens mycket fattiga u-länder?

Fotnot: Rapporten från Kristna fredsrörelsen och Diakonia kan läsas på www.diakonia.se

Maj Wechselmann