ÅSIKT

Italiens dåliga samvete

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Silvio Berlusconi.
Foto: AP
Silvio Berlusconi.

Frihetens hus, kallar sig den italienska högerallians som leds av mediemiljardären Silvio Berlusconi, brottsmisstänkt både i Italien och Spanien. Hans skattefiffel, ekonomiska manipulationer och samröre med maffian finns dokumenterade i en nyutkommen italiensk bok som heter Pengarnas stank.

Berlusconis frihetshus har nyligen slagit upp dörren för Pino Rautis parti Fiamma Tricolore. Rautis karriär inleddes redan under Salò-republiken, Mussolinifascismens sista lilla fäste.

Pino Rauti fortsatte som ledare för Ordine Nuovo, Nya Ordningen. En högerextrem terrorgrupp, sammankopplad med serier av mordiska aktioner, i Bologna, Milano och på andra håll. För en kort tid ledde Pino Rauti fascistpartiet MSI men störtades av Gianfranco Fini, en gång Mussolini-beundrare, numera respekterad medlem av Berlusconis frihetshus.

Trots att Berlusconi ideologiskt allt oftare sammankopplas med Juan Peron, så kan inte samarbetet med Rautis fascister tolkas i renodlat ideologiska termer; det rör det sig också om valmatematik. Vid parlamentsvalen 1996 slog Rauti ut Finis postfascister i en rad valkretsar (sannolikt 33) på Sicilien. Därmed vann center-vänstern valet. För att minimera risken för ett upprepande garderar sig den italienska borgerligheten med hjälp av samarbete med fascismen.

Rauti är hemmastadd både i fascismens våldsamma praktik och dess filosofi. Han har läst och kan sin Giulio Evola, tänkaren som byggde ideologi på antisemitism och förakt för kristendom. På betydelsen av att hävda hierarki och antihumanismen. Och på tron på den "politiske soldaten". Evola, som är Rautis samvete, möts i dag med respekt i intellektuella högerkretsar, på de få platser i Europa där sådana existerar.

Italiens affärer angår också Sverige. EU är den gemensamma basen. Berlusconis parti Forza Italia ingår i EU-parlamentets största partigrupp, tillsammans med bland andra svenska moderater och kristdemokrater. Ingen väntar att dessa båda partier följer det exempel folkpartiet en gång skapade; det lilla partiet bidrog verksamt till att kasta ut Jörg Haider ur den liberala internationalen. Något liknande kommer inte Svensson/Lundgren att föreslå.

De delar förmodligen den uppfattning som Göran Skytte, deras broder i anden och sällan tyngd av kunskaper, uttrycker: Mussolini var egentligen bara en italiensk Per Albin.

Olle Svenning