Aftonbladet
Dagens namn: Bernhard, Bernt
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

I människans våld

OLLE SVENNING läser om ökad förståelse för djuren

JM C oetzee. Teckning: TULLIO PERICOLI   JM C oetzee. Teckning: TULLIO PERICOLI

    I en vänbok, utgiven till Nadine Gordimers 75-årsdag, läser jag J M Coetzees korta bidrag. Det handlar bland annat om en kvinna som söker vård för sin svårt sjuka get. I ett replikskifte nämns att geten kanske förstår mer än människor tror: "Ingen behöver berätta för den vad stål eller elden används till. Den vet hur döden närmar sig en get. Den är förberedd för detta sedan födseln."

I romanen Onåd, som växte fram ur "Gordimer"-texten, fortsätter Coetzee pröva relationerna mellan människa och djur, mellan makten och offren, överordnad-underordnad. Han knyter an till de två föreläsningar han för några år sedan höll på Princeton-universitetet i USA: Filosoferna och djuren och Poeterna och djuren, så löd rubrikerna.

Föredragen, egentligen två korta fiktiva berättelser, finns numera i svensk översättning: Djurens liv.

 

    Historien är ganska enkel. Den något åldrade författaren Elisabeth Costello har inviterats till att hålla föredrag vid ett amerikanskt universitet, där hennes son är verksam. Relationen mellan Costello och sonhustrun är usel, bland annat på grund av att svärmodern är starkt engagerad för djurens rättigheter och undervisar barnbarnen i ämnet.

Coetzee använder fiktionen för att kunna driva och renodla sina djurrättsargument och sin, om uttrycket är möjligt, djupa humanism. Det är inte i filosofin utan i litteraturen, i romanen och dikten, som den verkliga empatin är möjlig att skapa och utveckla. Coetzee skriver om romanens "empatiska fantasi", som kan lära oss förstå djuren.

Det mänskliga barbariet mot djuren, masslakten, misshandeln, de systematiska övergreppen, jämförs av Elisabeth Costello med Tredje rikets behandling av judar. En av romangestalterna protesterar, möjligen med rätta. Huruvida vi accepterar den starkt provokativa jämförelsen kan följa av hur vi definierar djur och hur vi föreställer oss djurens förmåga att urskilja grymhet och känna smärta och av hur vi betraktar maktens gränslösa övergrepp mot de utvalda offren.

 

    Coetzee skriver inte som djurrättsaktivist, vegan eller vegetarian, även om ens egen asketiska livsföring följer sådana idéer. Han diskuterar vår civilisations förhållande till och respekt för livet och för det levande. Hans text prövas i boken av ett antal forskare, bland dem Peter Singer och Barbara Smuts, som levt ett långt forskarliv bland apor och gorillor och lärt sig förstå deras värld, symboler och tydligt urskiljbara individuella identitet.

- Skam gör oss till människor, resonerar en forskare vid middagsbordet efter Costellos föreläsning och tänker på den skam som skiljer oss från djuren, till exempel sexuella vanor.

Skammen skulle också kunna ha att göra med hur vi förhåller oss till naturen, hur vi utnyttjar vår makt mot djur. För sydafrikanen Coetzee är övergreppen, förtrycket och förtingligandet av offren en del av en lång, ohygglig erfarenhet av apartheidsystemet med så påtagliga likheter med maktmänniskans förhållande till djuren.

 

    När jag läser Coetzee tänker jag ofta på en jättelik text i ett av de senaste numren av London Review of Books, en blandning av reportage och essä. Det handlade om det engelska landskapet, om pastoralen som förvandlats till depå för djurkadaver, till brinnande djurbål, söndertrasade bondgårdar och till övergivna hem med bönder som måste berövas sina vapen för att de inte ska begå självmord, om bönder som, djupt sorgset, bläddrar i sina fotoalbum och ser på bilder av sina djur, sina kor som nu bränns upp.

Uttrycket "skammen gör oss till människor" är gåtfullt som så mycket annat hos den storartade författaren Coetzee.

Olle Svenning
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet