ÅSIKT

Ingen vanlig konsert

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Cecilia Bartoli.
Foto: DECCA
Cecilia Bartoli.

Det finns stora operaröster som June Anderssons eller Kathleen Battles, röster som tycks lösgöra sig från kroppen och sväva fritt i rummet likt änglatoner. Det finns också muskulösa, kraftfulla röster som låter hela kroppen fyllas av rösten. Till de senare hör Cecilia Bartoli, kanske världens bästa mezzosopran som nu ger två konserter i Sverige.

Cecilia Bartoli är kvinnan som flämtar mer modulerat, vackrare och mer uttrycksfullt än jag någonsin kan drömma om att kunna tala. Jag skulle behöva en uppsättning alldeles nya ord för att förmedla en aning om hennes storhet. Hon är operans motsvarighet till Nizjinskij, en atlet som behärskar sin konst till den grad att de mest avancerade och svårbemästrade manövrer framstår som lustfyllda och lätta lekar.

Ariorna rinner fram som mättade floder, med skräckblandad förtjusning följer man varje ton i undran över vart den skall ta vägen. Det spelar ingen roll om man råkar känna arian utan och innan, i Bartolis strupe tycks den födas för första och förmodligen sista gången. Inte nog med det, hennes sceniska auktoritet hör till de sällsynta. Absolut närvarande i varje fras, med en spirituell och lätt teatralisk glimt i ögonen tycks hon le tillsammans med åhörarna åt en Vivaldis känslostorm eller en Glucks förtvivlan, utan att för en sekund rubba utbrottens emotionella sanningar.

Det finns teorier om att operans attraktionskraft handlar om projicerade önskningar, att operan lovar en helt annan tillvaro än vardagens trista, i bästa fall förnöjda lunkande. Operascenen ger utrymme för de stora känslorna och nakna utbrotten, allt det som det civiliserade samhället tvingar oss att lägga band på. Och sannerligen, när Bartoli sjunger inser jag att mitt liv är till spillo, som hon sjunger ville jag leva.

Tillsammans med förnämliga Akademie für Alte Musik Berlin sjunger hon Vivaldi och Gluck. Sväva bort under Vivaldis Gelido in ogni vena, håll sedan i er när bravurarian Anch´il mar par che sommerga upphäver stämbandens fysiska lagar och glöm inte att höra hur barockmusik ska låta under orkesterstyckena.

På Göteborgs konserthus stampade en vild publik fram fyra generösa extranummer. Vad publiken i kväll förmår på Stockholms konserthus återstår att se. Det ryktas om återstående enstaka biljetter. Skynda dit, stampa på. Huset ska ändå renoveras.

konsert

Claes Wahlin