Aftonbladet
Dagens namn: Ellen, Lena
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Hemma hos Fosse

    Mannen: - Det var länge sedan.

Den andra mannen: - Ja, det var länge sedan.

Ungefär så spirituell är en typisk dialog av Jon Fosse, Norges första nynorska dramatiker någonsin av internationellt format.

På Det Norske Teatret har Vakkert haft urpremiär under våren.

En familj kommer till fjordbygden på Vestlandet i Norge för att semestra hos mannens gamla mamma. Han träffar sin barndomsvän och vid det gamla båthuset, där de en gång hade sina hemliga lekar, står nu två vuxna och sparkar på stenar och försöker hitta tonen från förr.

Vad vännerna hade för sig i båthuset lämnar Kai Johnsens sobra uppsättning åt publikens egna funderingar. Men sexualiteten är en stark underström i såväl pjäs som föreställning. Dottern hittar omedelbart sin gamla kärlek från tidigare somrar. Mamman spanar in makens tystlåtna barndomsvän. Hildegun Riise är magnifik i sin frustrerade rastlöshet. Ironin maskerar lusten som vibrerar inunder. "Fjorden. Fjällen. Glaciären. Vackert!" är hennes beska summering av det naturens fängelse hon hamnat i. Härifrån finns ingen väg ut.

Fosse har kallats både en ny Ibsen och en nynorsk Norén. Och nog skriver han relationsdramer och har slagit igenom internationellt. Men det är inte utan betydelse att originalspråket är just nynorska som har en stark förankring i Fosses egna hemtrakter på västkusten.

 

    Fosses dramatik springer ur ett speciellt landskap, språk och lynne. Även tigandet är annorlunda på nynorska! De tafatta, tystlåtna männen i många Fosse-pjäser hör liksom hemma här, på västkustens ensligt belägna gårdar.

I Vakkert blir den smärtsamma tystlåtenheten mest till trånande blickar. Reidar Sørensen, som den andre mannen, är ingen match för suveräna Hildegun Riise. När hon väckt honom sexuellt och flyr hem till staden med maken, får han inte ur sig så mycket mer än att han får väl dra sig hemåt han med.

Att Fosse även kan översättas till norska, visar uppsättningen av Nokon kjem til å komme från 1996 med premiär i veckan på Nationaltheatrets Malersalen. Han och Hon anländer till det gamla huset vid havet som de köpt för att äntligen få vara ensamma med varandra, i varandra - upprepningarna är legio.

 

    Men någon kommer - i Runar Hodnes regi på ett oväntat sätt. Tine Schwabs scenografi placerar publik och skådespelare inom fyra pappersvita väggar och mannen som sålt sin mormors hus komplett med dödsbädd och ruttet piss i nattpottan står plötsligt mitt ibland oss.

Med komiska och melodramatiska effekter är föreställningen långt från den stiliserade realismen i Vakkert. Bjarte Hjelmeland som Mannen är drivkraften, med en spelstil som hotar med det oväntade. Den här killen skulle jag inte vilja ha smygande runt i mitt hus!

Översättningen till bokmål borde inte vara någon stor sak. Ändå går något förlorat. Den konkreta sociala och kulturella förankringen i texten har neutraliseras här och skådespeleriet blir främsta sättet att karakterisera rollfigurerna.

Även på norska är Fosse en nynorsk dramatiker.

Tove Ellefsen
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet