Aftonbladet
Dagens namn: Verner, Valter
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Kamp mot knarket? Tyvärr, ministern har fått förhinder

GUNNAR OHRLANDER om en fråga i fritt fall

Lars Engqvist - bra på att tacka nej.   Lars Engqvist - bra på att tacka nej.

För tjugo år sen formades en svensk, restriktiv narkotikapolitik som slog världen med häpnad. Efter knarkvågen på 1970-talet var vi på väg att nästan utplåna missbruket. Skräcken för aids spelade en viktig roll och hela samhället mobiliserades.

I dag, måndag, startar den stora narkotikamässan i Malmö och över sexhundra experter, socialare, poliser, doktorer och frivilligarbetare samlas för att utbyta erfarenheter. Det finns verkligen mycket att tala om för plötsligt är det som om hela frågan flyter fritt. Missbruket ökar dramatiskt. De specialiserade enheterna, narkomanvårdsbaserna, har lagts ner och kvackande socialsekreterare öser ut vårdpengar utan vidare resultat. Äldre knarkare får sällan adekvat vård enligt den underförstådda förhoppningen att de ska fångas upp av kriminalvården och inte belasta kommunernas budget. Allra helst bör de dö. En död knarkare är budgetmässigt en bra knarkare.

Hiv-positiva narkomaner är sannolikt den mest utsatta gruppen. Fram till mitten av nittiotalet hiv-testades de i massomfattning. I dag uppskattar socialläkare Andes Anell i Stockholm att testningen har sjunkit med åttio procent. Bara tre stadsdelsnämnder i Stockholm har kontakt med alla sina hiv-positiva missbrukare. Ravekommissionen griper knarkare, men det finns en uppgivenhet i luften, för varför ska man gripa en misstänkt knarkare om vårdkedjan gått sönder?

Samtidigt sprids en drogromantik som förmedlas av media, en romantik som uppstår långt från social misär och dödsfallen i kulvertar och trappuppgångar.

Trenden är förvisso internationell. Det senaste exemplet är ett perverst förslag från Hollands hälsovårdsminister Els Borst att kvalitetsmärka cannabisprodukter. Risken är, enligt ministern, att man använder farliga bekämpningmedel på cannabisodlingarna.

Men den internationella trenden förklarar bara delvis det svenska misslyckandet. Narkotikakommissionen kom nyligen med sitt betänkande (SOU 2000:126). Den har gjort ett lysande arbete, kartlagt problemen ner till minsta ecstasytablett och pekar ut ett huvudproblem: Sverige saknar narkotikapolitisk ledning.

 

Man kan utan vidare tala om ett accelererande tomrum som kanske bäst illustreras av socialminister Lars Engqvists frånvaro. Han skulle ha kommit till narkotikamässan i Malmö, men enligt informationschefen Thomas Sterner lämnade han återbud. I höstas lovade han att närvara vid det narkotikapolitiska toppmötet i Lissabon och förklarade segervisst i en intervju (Narkotikafrågan nr 4) att nu var det dags att försvara den svenska linjen i Europa och ta strid mot knarkliberalerna. Men plötsligt lämnade han återbud. I stället skulle statssekreteraren, Ewa Persson Göransson, komma. Men hon lämnade också återbud. Man fick inkalla ambassadören att läsa upp den svenska hållningen inför övriga länders ministrar.

 

En liknande händelse inträffade häromveckan då Hassela Nordic Networks världskonferens om droger hölls i Visby med representanter från tjugofem länder. På parkett satt kronprinsessan Victoria och justitieminister Thomas Bodström. Men tyvärr, kvällen innan ringde socialministern återbud.

Och nu alltså Malmö. Man kunde ha tänkt sig att där diskutera Narkotikakommissionens huvudpoäng om bristen på politisk ledning. Men det blir ingen sådan diskussion med de ansvariga. Annelie Hultén, ordförande i kommissionen, har också lämnat återbud.

De regelmässiga återbuden är förvisso pinsamma. Men det är ändå en bagatell i jämförelse med frånvaron av narkotikapolitisk ledning - för det drabbar dem som just nu faller fritt.

Gunnar Ohrlander (kultur@aftonbladet.se)
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet