ÅSIKT

Visst ska det låta!

MIKAEL STRÖMBERG hör museernas samlade tystnad brytas i Norrköping

1 av 2 | Foto: Foto: Anders Rydén
Från hängande rör i taket kommer ljud från vår vardag - hemglassjingeln, mobiltelefonsignaler och brus.
KULTUR

Varför är det så tyst på våra museer? Särskilt inspirerande är det inte att stirra in i en glasmonter och försöka gissa hur en långhalsluta signerad Matteo Sallas kan ha låtit. Vad säger en vikingagrav om det akustiska rummet är borta? Stumma dinosaurier? Ett bilmuseum utan motorbrum? Eller ett torrlagt vvs-museum utan ljudet från gamla spoltoaletter och bidéer?

Det är som om man inte vågar införa ljudet och musiken som ett berättarelement. Antagligen beror det på okunskap vad ljudet kan uträtta - eller på rädsla för vad det kan medföra.

Hur ljudsätter man en utställning, eller, ännu bättre: hur ställer man ut ljud som om det vore bild? En bild ger inte automatiskt ett ljud, men ett ljud ger ofta omedelbara bilder. Hör vi ljudet av tomflaskor i en drickaback på ett lastbilsflak på en grusväg, så ser vi genast bryggarbilen från förr. Träskorna mot asfalten i förorten 1975. Det naturliga studsekot på landet runt mormors stuga. Det sensuella prasslet av karbonpapper. Skrivmaskinsplinget vid radens slut "

Jag tror att museerna kan lära sig mycket av att tänka filmiskt och kontrapunktiskt. Vad vill man presentera och bevara för eftervärlden? Objekten, berättelserna, idéerna? Resonansen, klangen, rytmiken, melodierna, de akustiska rummen? Är det en stor symfoni eller ett litet kammarmusikstycke, instrumentalt, elektroniskt, föreställande eller inte? Hur viktig är suggestionen kontra den objektiva kartläggningen? Med alla synergier som kan skapas med hjälp av ljud och musik är det besynnerligt att så få museer fattat att det är interagerande multimedia man sysslar med.

Med ett medvetet ljudarbete kan man ge svar på tre basala frågor. 1) Var är vi? 2) Hur kändes det, hur ska vi känna i dag? 3) Vart är vi på väg, hur fortsätter berättelsen?

Ljuden kan vara allt från gemenskapande, igenkännande, dramatiserande och bakgrundsbetonat och innehålla allt från instrument och röster till syntetiska effekter och dokumentära ljudmiljöer. Ljudsättningen spelar på våra fördomar och gemensamma arv för hur känslor och kulturer "verkligen låter". Ljudet är en länk mellan besökaren och det utställda föremålet.

Några museer i världen har lyckats. Ta musikmuseet i Paris, Cité de la Musique: här går besökaren genom ett antal ljudande epoker, från forntid till elektronmusikstudio. Man befinner sig verkligen mitt i en akustisk teater där öra och öga samspelar.

Och nu försöker Arbetets museum i Norrköping, i utställningen Arbetets musik. Visor - Buller - Skval.

Utställningen, som går från musikbågen, vallåten och bockhornet till brus och mobiltelefoner, är inte helt problemfri. Fältet är gigantiskt och jag hade hoppats att museet vågat använda ljudet och musiken mera konstnärligt.

En egenhet med ljud är att det sträcker ut sig per kvadratmeter vilket skapar både öar av ljud, olika lager, spill, överhörningar och stående vågor. Ett sätt att klara det vore kanske att utesluta den skrivna texten och låta ljudet flöda ännu friare och ge besökaren en ärlig chans att skärpa hörseln. Och att jobba i andra gränssnitt bortom textskärmar, knappsatser och tangentbord. Organiskt. Nu är det lätt att uppfatta Arbetets musik, som någon i testpubliken uttryckte det, "som ett kul ljudtivoli".

Trots kompromissernas förbannelse är det här ett steg i rätt riktning. Några personliga favoriter är rallarnas "dubbeldaskar", manskören till "den unisona sångens försvar" med sång från ljudduschar i taket. Gissa yrket är en rolig ljudlek. Här kan man också välja att dammsuga till musik: Jularbo, radiopop, klassiskt eller dödsmetall. Och den hemsnickrade arian i duschslangen är också skoj. Stor vikt ligger vid den funktionella kulissmusiken, musak, och vad den gör med oss för att vi ska konsumera mera och arbeta effektivare.

Men orkar vi höra allt? När trillar öronen av? I slutet av utställningen rycker ljudpolisen ut och vill ställa saker till rätta. Ja, till och med utrota vissa ljud som inte passar in i den kulturella överenskommelsen. Det ligger i undertexten till utställningen: Visa - Buller - Skval.

Buller, vad är det? Innebär det operiodiskt ljud så faller faktiskt stora mängder musik bort, ta hela noisekulturen som arbetar med orena former.

Skval, vad är det? Skval är ett värdeladdat ord som saknar egentlig betydelse i en medierad värld.

Det är dags att i stället betrakta ljudet som en resurs. Därefter kan vi dra slutsatser om vilka ljud som eventuellt är skadliga och oönskade.

ljud

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Mikael Strömberg (kultur@aftonbladet.se)