ÅSIKT

På jakt efter Havannas själ...

Foto: ANDERS RISING
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Går det att fånga Havannas själ med bilder? Fotografen Anders Rising, som specialiserat sig på arkitektur och inredning, tog sig an den omöjliga uppgiften. Med kamerans hjälp förevigade han stadens vackra, chanserade miljöer, som lämnats åt sitt öde sedan 50-talets slut.

Havanna är eklekticismens paradis. Här smälter stilarna jugend, kolonial, morisk och art déco samman till en färgstark salsa - och icke att förglömma: den "ryska betongbrutalismen" som Rising själv nämner i inledningen till Havanna - rummet och själen, nyss utkommen på Wahlström & Widstrand. Men i den snygga boken, fylld av vackra bilder, förekommer ingen rysk betong. Rising tycks ha missat något.

På bilden här intill poserar en kvinna prydligt för fotografen i ett rum med gamla möbler, där ett par Disneyfigurer utgör ett närmast absurt inslag. Det är en fin bild, men jag känner inte igen mig, och jag vågar påstå att även de flesta kubaner skulle hålla med.

Det är det som är Anders Risings problem. Han har fastnat i de förmögnas hem, de officiella miljöerna och inte minst turiststråken. Allt från Ernest Hemingways charmiga hem, eleganta hotellentréer, det pompösa Capitolio Nacional till hemmet - numera restaurangen - där filmsuccén Fresas y chocolate spelades in.

De perfekta fotografierna är sevärda, men Havannas själ hittar jag inte här.

Malin Husár