ÅSIKT

Om bristen på badhus

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Sommaren närmar sig och badstranden hägrar, även om simkunnigheten lär vara i sjunkande. Det skulle inte den engelske filosofen John Locke ha gillat. Redan 1696 propagerade han i en skrift för ökad simkunnighet, dock främst bland unga adelsmän. Den utkom för övrigt i svensk översättning, Tankar och Anmärkningar angående Ungdomens Uppfostring (1709).

Likartade tankegångar vad gäller nyttan av simkunnighet var brunnsläkaren i Medevi Olof Abraham Robsahm inne på när han 1815 bekymrat slog fast: "Så framsmyga helsans trånader i suckande arf. Så vissna rosorna på Svea kinder."

Riktigt vad karl"n menade är inte glasklart. Dock var han förbannad över att det saknades badhus och badinrättningar värda namnet i Stockholm och annorstädes.

Dessa kuriosa och många fler inhämtar vi i nr 40 av Bebyggelsehistorisk tidskrift, om Idrottens platser. Det är docenten i konstvetenskap Ann Katrin Pihl Atmer som tagit itu med temat Kallbad och simning i idé och praktik 1750-1900. Det är roligare än det låter. Författarinnan tar sig aldrig vatten över huvudet.

Bland övriga texter om läroverkens gymnastiksalar, Malmö IP, Stockholms olympia- och tennisstadion med mera fastnar vi för en uppgift i professor Jan Lindroths essä om idrottsplatsens etablering i det tidiga 1900-talets Sverige. Han noterar att Selma Lagerlöf i Nils Holgersson nogsamt noterade alla nymodigheter i landskapsbilden som industrier och expanderande tätorter men helt missade idrottsplatserna. Där fick Selma-forskningen en kritisk fotnot att suga på.

Gunder Andersson