ÅSIKT

Vilket drag!

KRISTIINA KYANDER på Bo01, en succé trots all snålblåst

1 av 3
Arkitekterna Göran Månssons och Marianne Dahlbäcks tunga tegelgardiner över fönstren kan ta lite tid att vänja sig vid. Foton: Lena Ason
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Det blåser nästan alltid i Malmö, det vet alla som bott där. Bilden av en vindpinad lite småtrist stad finns i minnet. Men på senare tid har någonting hänt; plötsligt känns staden lockande och vital. Känslan av att bokstavligen vara i förbindelse med Europa är faktiskt påtaglig. Malmö har sett till att hamna i händelsernas centrum, senast genom stormarna kring Bo01. I rekordfart har de 58 husen med 500 lägenheter vuxit upp ur jorden och den första etappen av Malmös nyaste stadsdel Framtidsstaden är, nästan, färdig.

Panoramat mot Ribersborgs badstrand, havet och horisonten är storslaget, dimfria dagar når utsikten ända till bron som leder ut i världen. Trots alla fördelar är det första gången i Malmös historia bostäder byggs vid vattnet. Att sitta på strandpromenadens utsiktsgradäng med utställningskatalogens blad fladdrande ger en aning om varför. Även den milda försommardagen då mässan öppnar är vinden påtaglig.

Längs strandsidans skyddande mur av femvåningshus finns de stora formmässiga satsningarna, stadens nya lockande ansikte utåt. Det är de allra största och mest väletablerade arkitektkontoren, med något undantag, som bjudits in att rita de påkostade paradvåningarna.

Genom kollage av jättelika fönster, inglasade balkonger och utsiktstorn på taket bjuds frikostigt på ljuset och havet. Platsen och närvaron av den skoningslösa västvinden tycks på ett eller annat sätt ha varit den självklara utgångspunkten. I öppna lägenhetslösningar flyter rumsfunktioner in i varandra genom olika våningsplan, exponerade mot vattnet.

I Kai Vartiainens och Ingrid Reppens hus frigörs fasaden helt genom den dubbla rumshöjden för ett fritt, lustfyllt spel med stora fasta glasytor. Ett torn helt i glas kröner områdets absoluta paradvåning; sjurummaren i fyra plan i Gert Wingårds skulpturalt vackert bearbetade hus för MKB. Och tegelborgen som sluter sig skyddande om bostäderna innanför visar ett imponerande självständigt sätt att handskas med platsens villkor. I stället för att göra den lättköpta utsikten till tema, har Göran Månsson och Marianne Dahlbäck en i minsta detalj genomtänkt idé om boende. Men de tunga diagonala tegelgardinerna över fönstren kräver en stund att ta till sig.

Innanför strandpromenadens strikt sammanhållna, ganska färglösa husrad utbryter ett fyrverkeri av former, färger, material, hustyper, hushöjder. Överväldigande - och svårorienterat. Jämförelsen med medeltidsstaden där lager på lager lades på genom århundraden till en organisk form är långsökt.

Planen för Bo01 känns ostrukturerad, inte i fas med arkitekturens påhittade variationsrikedom. Jämför Västra hamnen med de nya bostadskvarteren Borneo Sporenburg i Amsterdam. Också där finns en brokig mångfald, vatten och referenser till medeltidens kanalhus, men i en välordnad plan. Dessutom en infrastruktur som binder ihop de nya stadsdelarna med de gamla.

De ekologiska satsningarna har lämnat oväntat lite spår i arkitekturen, bortsett från husen som använder solfångare som en del av formen. Och de mossbeklädda taken, till exempel på Johan Nyréns vackra små radhus. Förhoppningsvis kommer satsningen på självförsörjning och låg förbrukning av energi, med stora statliga bidrag, att tillämpas på fler platser än Västra hamnen.

Mässan Bo01 ser ut att bli en folkfest - i dag räknar man med en miljon besökare - och visst är den ett bra utflyktsmål en vacker sommardag. Det bästa i de sentida bomässorna är förmodligen att byggarna får visa upp vad de kan, om viljan finns. För Bo01 är både välbyggt och beständigt långt in i framtiden. Provkartan på byggnadsmaterial och tekniska lösningar är imponerande.

Att höja bostadsbyggandets status som arkitekturuppgift är inte heller fel.

Den tunga kritiken mot Bo01 har gällt de skyhöga summorna på prislapparna, som avsiktligt skapar ännu en segregerad del av Malmö. Många drömmer om en bostadsutställning som handlar om mer än modemässig formgivning för några få. Men så länge bostaden är en handelsvara lär det dröja. De flesta som ägnat sig åt arkitektur vet att utgångspunkten att åstadkomma mycket med små medel är en kreativt fruktbar utmaning (helt ur modet just nu); många berömda bostadshus har fötts ur den principen.

Framtidsstaden Bo01 som en levande del av Malmö när festen är över går ännu inte riktigt att tro på. Det är mycket möjligt att Malmö är en framtidsstad. Bo01 speglar däremot sin samtid.

Kristiina Kyander (kultur@aftonbladet.se)