ÅSIKT

Aids och den rika världens ondska

Gunnar Ohrlander om ett avtal som u-länderna avskyr

KULTUR

■ ■För första gången kallar FN världens länder till möte i kampen mot aids. I går gick förhandlingarna in i ett slutskede. Kofi Annan har föreslagit en fond för aidsförebyggande åtgärder på upp till 10 miljarder dollar.

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

”En droppe i havet”, säger Malis hälsominister Traore Nafo.

Gunnar Ohrlander har läst en ny Sida-rapport som är alarmerande.

I Sydafrika lever i dag omkring 4,7 miljoner människor med hiv eller aids.
Foto: AP
I Sydafrika lever i dag omkring 4,7 miljoner människor med hiv eller aids.

Konflikten runt aidsmedicinerna i Sydafrika har inför världsopinionen fått hela frihandelsprojektet med WTO (Världshandelsorganisationen) som bas att framstå som riktat mot de fattiga länderna. Frihandelns retorik eroderade när ett av regelverken inom WTO plötsligt blev synligt.

Det kallas TRIPS (Trade-Related Intellectual Property Rights) och tillkom i samband med att WTO bildades 1995. Det är sannolikt det mest kontroversiella av WTO:s legala pussel, enligt Leif Pagrotsky, och av u-länderna det mest avskydda.

I en ny Sida-rapport studeras effekterna av TRIPS på u-ländernas möjligheter till utveckling och rapportens författare, Marie Byström och Peter Einarsson, har lagt särskild tonvikt på konsekvenserna för växtförädling, biologisk mångfald och tillgång till läkemedel.

Deras slutsatser är alarmerande. Det blir inte möjligt för u-länderna att upprepa det japanska undret som innebar att Japan piratkopierade sig till välstånd. Med TRIPS låser man in de fattigaste länderna och kastar bort nycklarna. Eller som rapporten konstaterar: Den strategi som de rika länderna själva en gång tillämpade under sin industriella utveckling blir inte längre tillåten.

TRIPS kommer inte att innebära några som helst vinster för u-länderna, hävdar författarna. I stället får de räkna med högre kostnader inte bara för läkemedel utan också på de områden där u-länderna har en chans att konkurrera, alltså jordbruket. Kostnaderna kommer sannolikt att bli störst för de fattigaste.

Rapportens författare föreslår att Sida ska begära att den svenska regeringen verkar för att TRIPS lyfts bort från WTO:s regelverk och att IPR-rättigheter (intellectual property rights) återförs till den organisation som hittills har bevakat frågorna, WIPO. Ifall inte detta lyckas måste TRIPS omförhandlas och större undantag medges för levande organismer och läkemedel.

U-länderna hade små möjligheter att påverka förhandlingarna när TRIPS-avtalet fastställdes 1995. Dels saknade de expertis som kunde analysera konsekvenserna och dels förekom också direkta hot och utpressning från framförallt USA för att tvinga dem att acceptera än mer långtgående förpliktelser än vad TRIPS föreskriver. 1999 rapporterade den amerikanska handelskammaren ”46 pågående aktioner mot u-länder för att få dem att upphöra med parallell import av läkemedel som räddar liv”.

– Avtalet kördes ner i halsen på oss, säger en diplomat i rapporten.

TRIPS drevs fram av multinationella läkemedelsföretag i USA och Europa samt dataindustrin i USA. I själva verket innebar det en historisk händelse. Patentskydd har funnits i olika former men vanligen i form av administrerade rättigheter i form av icke-diskriminering. Det nya är att TRIPS föreskriver en IPR-standard för hela världen. Och nu handlar det inte längre om patent på skruvar och muttrar utan om levande organismer, grödor och själva grundvalen för utveckling av livsbetingelserna.

Det är förklaringen till att u-länderna avskyr TRIPS och att de hävdar att de rika länderna med frihandelns retorik vill stärka och skydda en handfull multinationella företag. Växtförädling är en chans att övervinna världssvälten, men om grödor och levande organismer patentskyddas blir de högavkastande grödorna en exklusiv rättighet för den rika världen. Ett enda riskorn i Golden Rice, som innehåller a-vitamin, rymmer ett 70-tal patenträttigheter från mer än fyrtio företag.

Godkänns ett patent i ett land, så ska det också i princip accepteras över hela världen. Men patentreglerna varierar mellan länderna. USA anses ha extremt låg uppfinningshöjd för patent. Källor som inte är dokumenterade i skrift utanför USA, till exempel traditionell kunskap i u-länderna, behöver inte kollas för att man ska få ett patent. Det betyder i sin tur att företag kan dammsuga u-länderna på grödor och medicinalväxter och ta patent på dem. I det värsta scenariot kan de sedan börja kräva licensavgifter av u-landsbönder för att de odlar grödor som de har gjort i hundratals år.

I fallet Sydafrika hävdar företagen att de genom höga läkemedelspriser måste få tillbaks sina utvecklingskostnader när det gällde framtagandet av bromsmediciner för aids. Det verkar förstås bestickande, men argumentet är lövtunt. Visserligen har alltmer forskning dirigerats över från det allmänna till privata företag, men när det gäller aidsmediciner har, som den brittiska hjälporganisationen Oxfam visat, de huvudsakliga kostnaderna för forskning och framtagning av medicinerna kommit från offentliga forskningsanslag.

Först därefter har privata företag lyckats vinna patent och kramar nu vinster ur såväl den fattiga världen som den rika världens sjukförsäkringssystem.

Särskilt upprörande är det förstås att piratmediciner, som tidigare kunde säljas fritt och lagligt, blir förbjudna när det gäller en epidemi (hiv) som i lidande och dödstal brukar jämföras med den svarta döden under medeltiden.

Man kan säga att den protektionism som tidigare förvaltades av regeringar i avsikt att skydda till exempel medborgarnas välfärd och hälsa nu har övergått till en handfull stora företag. Protektionismen har privatiserats, något som sällan påpekas i frihandelns retorik. Det får oss att misstänka att politikernas favoritord, globalisering, i själva verket bara är en synonym för privatisering.

I denna utveckling spelar TRIPS en nyckelroll, hävdar författarna, och kommer sannolikt att orsaka en legitimitetskris för hela WTO-projektet.