ÅSIKT

Money makes the world go around

John Peter Nilsson försöker få grepp om ekonomin

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

CIRKA TJUGO KONSTNÄRER från Sverige, Norden och östra Europa kommenterar den Nya Ekonomin. Vad den Nya Ekonomin egentligen är har jag dock aldrig fått riktig kläm på. I synnerhet då den Nya Ekonomin numera verkar har ersatts av den Gamla igen. Åtminstone om man ska tro rubrikerna på ekonomisidorna.

Okej, jag har förstått att den Nya Ekonomin skiljer sig från den gamla genom att själva idén om en vara, tjänst etcetera, är lika mycket värd som själva utförandet. Fiktion och realitet är samma sak. Men vad jag inte förstår är varifrån pengarna kommer från första början.

Utställningen Pengar på Kulturhuset i Stockholm förklarar inte heller detta mysterium. Men det är ändå en bra utställning. Pengar diskuterar vad som är värde: vad är det som avgör en valutas värde, en produkts värde, ett konstverks värde? Tillgång och efterfrågan? Nej, inte nödvändigtvis. Det finns andra sociala, kulturella och politiska orsaker som definierar ett ekonomiskt värde. För att inte tala om marknadsföring.

På ett pedagogiskt sätt har curatorerna Nils Claesson och Karin Hansson staplat billiga reproduktioner av Mona Lisa mot väggen i ett hörn. Och i utställningsfoldern kan man läsa: ”Fastän Mona Lisa är en trevlig målning, kan det vara svårt att förstå hur detta lilla porträtt av en okänd kvinna, kunnat få en sådan uppmärksamhet. Hur bygger man ett sådant varumärke är frågan vi ställer oss i vår tid, där marknadsföringen gör produkten. I vad består själva värdet?”

DET ÄR EN retorisk fråga. Värdet är auran runt om objektet. Men det menade även Marx en gång. Och även till exempel Yves Klein i början av 60-talet då han sålde – ingenting. En bankcheck byttes mot ett dokument signerat av Klein, som sedan brände checken i köparens åsyn. Klein ville manifestera det immateriella värdets överlägsenhet. Men naturligtvis lyckades han aldrig. I dag byter de signerade Klein-dokumenten ägare för ett skyhögt högre pris än summan på checken.

Yves Kleins exempel finns inte med på utställningen. I stället koncentrerar man sig i huvudsak på samtiden – speciellt i relation till östra Europa där 90-talets råa kapitalism bemöts med humor och ironi. Framförallt fastnar Nomeda och Gediminas Urbonas video Karaoke, i vilken bankanställda i Vilnius sjunger ABBA:s Money, Money, Money a capella i ett bankkontor. Eller Andrej Gagarin/Andrej Velikanov och Julia Velikanovs videoinstallation Just Tampaxes in Jazz, or Some Like it Without Sugar i vilken (rysk) tv-reklam hånas på ett skarpt sätt.

MER ALLVARLIG är Dorinel Marcs 100=100. Han har ramat in olika sedlar med valören 100 – och säljer dem för 100 kronor styck oberoende av hur mycket ”värda” de egentligen är. Pengarnas värde är fiktivt. 100 kronor i New York är ingenting jämfört med 100 kronor i New Delhi. En skillnad som behövs för att den globala ekonomin ska rulla. Tyvärr.

Och har man tur kan besökaren få bidrag från Drottning Gulvias Understödsfond. Varje dag delas 50 kronor ut av Jörgen Svensson till någon som råkar komma förbi. Visst minns vi Bruno K Öijer när han växlade ett litteraturstipendium i småmynt på 70-talet och sedan slängde ut mynten i en tunnelbanestation. Öijer ifrågasatte den konstnärliga friheten med sin handling. Svensson verkar ifrågasätta privata och offentliga bidrag: är välfärdssamhällets bidragssystem liktydigt med att spela på Lotto?

En sak är dock säker: Money makes the world go around

?

John Peter Nilsson