ÅSIKT

Drömmen om den gode nazisten

DIETER STRAND om gåtan Göring

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

I en stor mörk Östermalmsvåning går 14-årige Thomas och väntar på att en domstol ska bestämma vem som ska få hand om honom. Hans mor Carin har brutit upp från äktenskapet med fadern armékaptenen. Denne har börjat höra mystiska röster och är på väg in i sinnessjukdom. Carin, som själv lider av hjärtfel, har hittat en annan kapten, tysk med flygarmedalj från världskriget, nu politisk aktivist men dessutom morfinist; ett tag intagen med tvångströja på Långbro mentalsjukhus. I bakgrunden svenska och tyska officerskamrater, adliga släktingar och Carins mor som har eget religiöst kapell hemma på gården.

Vad är detta? Kammarspel av Strindberg? Ännu en barndomsskildring av Ingmar Bergman?

Det är verklighet, mer fantastisk än dikten; historien om den stackars Thomas hör faktiskt till världshistorien.

Den avdankade tyske flygofficer som Thomas mor Carin Kantzow, adligt född Fock, på 1920-talet gifte om sig med och helhjärtat stödde politiskt hette Hermann Göring. Inom några år skulle han vara en av det nazistiska Tysklands toppfigurer. Hans svenska hustru brukade bli kysst på hand av Hitler som kallade henne "rörelsens maskot".

Historien har berättats förut fast inte så ingående som nu av Björn Fontander, känd för tv-dokumentärer i historiska ämnen. Redan 1984 gav han ut en bok med liknande titel. I den fäste man sig vid alla svenskar som bland nazistpamparna fastnat just för Göring. Fontander hade återfunnit hyllningsbrev till Göring från allt från kyrkoherdar till riksdagsledamöter. De pinsamma dokumenten finns med i den nya boken, som annars mest svällt ut genom referat av den gängse memoarlitteraturen.

Varför satsade så många svenskar på Göring? Jag vill kalla det drömmen om den gode nazisten. En del har utvalt Albert Speer till den rollen, i Sverige med sin överklassnazism blev det Göring. Honom hade ju själve Gustav V dekorerat med Svärdsorden, till hans jaktgods inbjöds nuvarande kungens föräldrar Gustav Adolf och Sibylla.

Också sedan den svenska hustrun tidigt dött och Göring gift om sig med en tysk skådespelerska, fortsatte kontakterna. Fina släkten med von Rosen och allt vad de hette hade stående gästrum i riksmarskalk Görings Carinhall, uppkallat efter den vördade döda. Till sist inbillade han dem - och de inbillade gärna sig själva - att det var han som räddat Sverige undan tysk invasion. Och hade inte några av Görings vänner varit judar?

Det ekar spöklikt när Fontander berättar om telefonsamtal från folk som vill ordna ceremonier - "i skymningen" - vid Carins grav utanför Stockholm. De hade läst hans första bok och tyckte han kunde medverka med några ord om hur Göring räddade Sverige undan kriget.

Fontander betackar sig och upprepar att Göring vid Hitlers angrepp mot Skandinavien spelat så liten roll att han inte ens fick medverka i planeringen. Men ger Fontander ändå inte ett köttben åt anhängarna av vad han kallar Carin Göring-kulten när han i den nya boken sammanfattande skriver: "Göring ville inte krig"?

Det är känt att Göring i likhet med andra gamla tyska officerare tyckte Hitler gick för snabbt in i världskriget. Men vad gjorde de för att stoppa honom? Inte ens när kriget var förlorat lyckades de ta kål på honom. De flesta slogs till slutet. Göring ännu mer i en fantasivärld iförd sina mångfärgade marskalksuniformer, omgiven av roffade konstskatter och med en daglig dos knark.

Krigsförbrytartribunalen i Nürnberg tvekade inte att döma Göring till döden, fast han lurade bödeln med en egen giftampull. Då hade hans styvson Thomas - han som sedan barndomen slitits mellan föräldrarna, mellan länderna och världshistoriens kast - gjort ett misslyckat men mänskligt gripande försök att vittna i domstolen till Görings förmån. Han ville tala om att Hermann varit "älskad liksom Mamma är älskad", som han skrev i sin gröna dagbok, en av Fontanders viktigaste källor.

En som personligen hann träffa Thomas Kantzow innan denne dog 1973 är den brittiske Tysklandskorrespondenten Leonard Mosley - i sin kända Göring-biografi beskrev han Thomas som "en av de sorgsnaste människor jag någonsin mött, han dog besviken efter ett förstört liv". Men Thomas och andra svenskar - det är en röd tråd i Fontanders myllrande berättelse - hade fortsatt bedyra att Göring varit "släktkär och vänfast". Det var han säkert. Och Adolf Hitler tyckte om barn och hundar.

historia

Dieter Strand