ÅSIKT

En historia om den röda färgen

JAN MYRDAL om det svartnande Mögel-Sverige

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Fläckiga stugor tågar vi förbi här på landet ty nu svartnar de nymålade röda stugorna. Sverige möglar. Det har gått med Falu rödfärg som med den miljöanpassade vita färg som redan fått räcket på vår altan att se ut som själva fan.

Tack och lov att vi inte lurades måla hela huset miljövänligt gult eller grönt!

Det finns numera ingen annan färg än mögelvänlig miljöfärg, säger byggvaruhandlaren. Det är lag på det. Miljövännerna har segrat. Färgfabrikanterna råder därför folk att skura hela husen ibland och att byta fasader lite då och då när det blir för fult.

Allt för statistikens skull, säger jag. Då ökar vår BNP. Det gör den också om vi upphör att sanda och gummorna bryter benen och konsumerar mer vård.

Gun skurar altanräckena och svär. Hon är estet. Jag menar vi kan låta dem vara.

För fem år sedan byggde Gun ut ateljén. Den målades med gammal Falu rödfärg. Sådan fanns på den tiden. Den ateljén är fortfarande röd med vita knutar.

Vi har just byggt ut den gamla ladugården för att få verkstadsyta och plats med böcker. Två väggar har vi hunnit rödmåla. De börjar redan pricka till sig av mögel. Det målades ju med ny Falu rödfärg.

Verkstadens långa vägg ner mot hagen är ännu omålad. Det stora tvåbilsgarage med loft vi har som bibliotekslokal dras nu ut med sju meter. Också de väggarna står där ännu trävita under rött tegeltak.

Vore vi i Ryssland eller Karelen eller längst uppe i norra Sverige då skulle detta trävita med tiden bli vackert silvergrått. Men här där vi bor i Bergslagen är klimatet sådant att träet kräver skydd. Fast det virket hinner nog inte multna i vår återstående livstid.

Sverige är ett land av röda stugor. Bönderna ville ha hus lika fina som adelns står det i böckerna. Fan tro"t! Det skulle väl gälla rika bönders mangårdsbyggnader då men skulle mina förfäder uppe i Lövåsens finnbygder och nere mot älven i Myres verkligen ha lagt pengarna sina på att pynta uthus? Han, Myresgubben tre led därbakom mig som gick med söndagsskorna i hand till dess han kom ända fram till kyrkbacken, skulle han skaffat pengar för att sminka lagården? Fan tro"t!

Inte jag! Falu rödfärg var inte hussmink åt fattigbönder! Den färgen skyddade virket, och då den tillät träet att andas stod det mot röta och mögel. Därför målade Myresgubben lagården röd.

Jag ringer Stora i Falun. Där skyller man på vädret. Det regnade i fjol mer än på hundra år. Man har alls inget ändrat på i Falu rödfärg. I vart fall inte något som märks. Man har bara bytt rågmjöl mot vetemjöl.

Jag tror inte på Stora. Mina ögon bedrar mig inte. Inte heller min byggvaruhandlare tror på Stora:

- Det var för två år sedan de ändrade färgen, säger han. Länge hade jag ett gammalt lager. Den färgen höll. Nu är det lagret slut.

Om jag kunde få tag i riktigt rödfärgspulver (om det nu inte är det som förfalskats) skulle jag tala med grannarna om att koka färgen själv. Det gjorde man på Gesta när jag var barn:

I femtio liter vatten löser man två kilo grön vitriol och vispar sedan in två till två och ett halvt kilo finmalet rågmjöl. Det får koka i femton minuter under det man rör flitigt. Sedan rör man ner åtta kilo rödfärg. Koka en halvtimme. Låt svalna och stryk på med slafsig anstrykare!

Man kan också göra Falu rödfärg med linolja som bindemedel och tunna det hela med sillake, såpvatten eller - vilket många föredrog - urin. Men det första receptet är bäst.

Jan Myrdal