Så ska det bli tyst i Europa

    Det märkliga verkar inträffa att USA:s kongress tvekar när det gäller de beslut om utvidgade polisiära befogenheter som västeuropéerna med Tysklands inrikesminister Otto Shily i spetsen hastar igenom. Jag läser i International Herald Tribune om hur USA:s justitieminister Ashcroft förbannar ett saktfärdigt justitieutskott som "unnar sig lyxen" att pröva om de nya förslagen verkligen är grundlagsenliga. Men det hjälper inte, han lär få vänta flera dagar till. Som juridikprofessorn Brian Forst säger: "Det är svårt att se hur åtgärderna skulle kunna vara till hjälp, och å den andra sidan lätt att se hur de skulle kunna missbrukas."

Lika noga är man inte på vår sida av Atlanten. Utrikesminister Thomas Bodström häpnar, ser jag i tidningen, över den europeiska effektiviteten. Inte mycket mer än en vecka efter dåden antogs förslag som i grunden kommer att förändra de europeiska samhällena.

    Byråkratiska strukturer ska rivas mellan de nationella polismyndigheterna, register ska bli tillgängliga över gränserna (så att inte svenska poliser ska behöva sitta med en tysk kollega bredvid sig med laptop i knäet, som skedde inför toppmötet i Göteborg).

Detta är allvarligt nog: ju fler uppgifter som förs in i register, desto fler fel kan det bli och desto större makt lämnas ut åt ett databemängt godtycke. Apparaten blir inte nödvändigtvis effektivare för att vägen mellan hjärna och lemmar kortas av.

Men de allvarligaste hoten kommer från två förslag som presenterades av justitieministrarna den 19 september: dels ska gripna i EU kunna utlämnas utan föregående prövning till alla andra EU-länder (vilket en del fruktar kommer att utvidgas till USA "annars är det ju ingen poäng med terroristjakten" och innebära ett återinförande av dödsstraffet), dels ska terroristbegreppet utvidgas kraftigt.

    Tanken är att varje angrepp på, eller tagande i besittning av, offentligt rum eller egendom ska kunna behandlas som terrorism. Det innebär att den form av demonstrationer som riktats mot toppmöten de senaste åren omdefinieras till terrorism. Att blockera en väg eller ett kärnkraftverk, att strejka i ett vattenkraftverk kan komma att definieras som terrorism (om det anses syfta till "omvälvande av samhällsordningen") - och därmed föranleda straffsatser på mellan två och tjugo år. Märk väl - detta har ingenting med stenkastning att göra. Som den norske juridikprofessorn Thomas Mathiesen och det brittiska forskningscent-ret Statewatch konstaterar i Der Spiegel - åtgärderna kommer att drabba sådant som tidigare ansetts som legitima meningsyttringar och civil olydnad. De syftar till ett tystare samhälle, där opposition hanteras med polisiära medel.

Det är svårt att undvika misstanken att de europeiska myndigheterna helt enkelt, och på ett ytterst smaklöst sätt, tar tillfället i akt att göra sig av med besvärande civil olydnad medan intresset är riktat åt annat håll.