Aftonbladet
Dagens namn: Henrietta, Henrika
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Starkt laddad Wagner

LENNART BROMANDER ser den flygande holländaren

DEN FLYGANDE HOLLÄNDAREN

av Richard Wagner

Regi: Stein Winge

Scenografi: Johannes Schütz och Bettina Bender

Dirigent: Johannes Fritzsch

I rollerna: Gabriele Fontana, Ronnie Johansen, Monte Jaffe, Kaludi Kaludow, Nils Olsson

Scen: Malmö musikteater

Tid: 2 timmar och 15 min

    I Harry Kupfers berömda uppsättning av Wagners Den flygande holländaren från Bayreuth 1978 utspelas hela historien i Sentas huvud. Det sker en desperat kamp inför våra ögon mellan hennes överhettade föreställningsvärld och den krassa verklighet som omger henne, och i den kampen går hon under. Detta djärva och övertygande koncept kvarstår intakt i den nya uppsättning av Kupfer på Staats-oper i Berlin som hade premiär så sent som i våras.

    När Stein Winge nu sätter upp Den flygande holländaren på Malmö musikteater får vi skåda nästan samma sak. Även här placeras dramat inne i Sentas huvud, och liksom hos Kupfer är hon oavbrutet medagerande på scenen. Kärlekshistorien med den demoniske holländaren är gestaltad som en frihetsdröm natten före hennes bröllop med den triste Erik. Hon går dock inte i döden utan vaknar upp på morgonen till bröllop och konventionellt hemmafruliv i den lilla norska fiskarbyn. Detta slut trivialiserar Kupfers geniala nytolkning, som Winge i övrigt häpnadsväckande nog följer som en osjälvständig skolelev. Finns det inga copyrightregler för regikoncept?

    Men Malmöpubliken, som aldrig tidigare kunnat se Den flygande holländaren på hemmaplan, bör ändå ta chansen, för den pauslösa föreställningen är starkt laddad, och scenlösningen, ett slutet vitt, triangulärt rum fungerar briljant både visuellt och akustiskt - däremot är holländarskeppet, en liten bräcklig farkost, som far runt på scenen i ett slags karusellupphängning, en tveksam nödlösning.

    Framför allt är föreställningen musikaliskt en ren triumf för alla inblandade. Gabriele Fontanas Senta har en ungdomlig låga i både gestalt och röst, och hon förmår verkligen bära upp den dominerande roll hon här har. Ronnie Johansen med sin lätt råa men mycket mäktiga basbaryton matchar henne strålande som holländaren. Kaludi Kaludows Erik är en charmlös ung man men med karaktär och kärna i sin tenor. Ett plus i kanten också för den unge Nils Olssons fina insats i styrmannens lilla roll. Däremot väger Monte Jaffes Daland litet för lätt vid sidan av den mäktige Ronnie Johansen, och hans märkligt missfärgade vokaler stör en del.

Johannes Fritzsch håller fin balans mellan scen och orkesterdike och har mycket god hand med både rytm och drama i Wagners musik.

Lennart Bromander
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet