ÅSIKT

Gör en flyttanmälan varje gång du dör

Mikael Strömberg har läst Yoko Ono

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■ Yoko Ono, det var väl hon som splittrade Beatles?

Fel. Hon enade Beatles. Utan Ono hade Lennon lämnat Beatles långt tidigare. På jakt efter någon som Yoko. Denna lilla kvinna, som inte varit lycklig sedan den 8 december 1980 när John sköts till döds utanför sitt hem i New York, kan försätta vem som helst i ett lyckorus bara genom tre textrader:

”Spela in ett band med fiskars röster

en natt med fullmåne.

Spela in till gryningen.”

■ ■ Grapefruit är en instruktionsbok för konst. Och eftersom alla människor är konstnärer - vissa vet det inte - riktar sig boken till envar. Den utkom första gången i en begränsad upplaga i Tokyo 1964, och 1970 i New York. Numera är den en klassiker och borde kunna fylla ett tomrum i undervisningen långt ner i åldrarna, i den allmänna skolplikt som sedan länge saknar visioner och idéer. Säg vilken sexåring som kan motstå det här:

”VYKORT

Skicka ett hål att se himlen genom.

klipp ut ett hål här

och posta.”

Eller:

”DANSSTYCKE

Ordna ett party.

Låt folk dansa med stolar.”

Eller:

”SPEGELSTYCKE

I stället för att skaffa en spegel,

skaffa en person.

Titta in i honom.

Använd olika människor.

Gamla, unga, feta, små etc.”

■ ■ Det handlar om grundläggande beteenden. Som seende, inkännande, vidrörande, hostande, skrattande ... där mycket på zenbuddisters vis handlar om lyssnandet. Till och med så ”omöjliga instruktioner” som att spela in ljudet av ett leende.

”På insidan är vi alla konstnärer”, lyder Onos enkla budskap. Därför ingår det i hennes övertygelse att lämna konsten ofullbordad. Konsten avslutas i betraktaren, i samma ögonblick som vi tillrättalägger, ändrar, fullföljer. Gillar man inte blått ska man kunna måla över med annan färg. Stryka vissa skådespelare och meningar ur filmmanus. Inte titta på Rock Hudson, utan bara på Doris Day.

Det finns en enorm expansion i Yoko Onos instruktioner. En pirrig känsla av att allt är möjligt - och att jag själv är kapabel. Å en dag lyckas jag plötsligt fånga det där molnet och göra MOLNSTYCKET: ”Tänk dig att molnen droppar. Gräv ett hål i din trädgård att stoppa dem i.”

Det är alltså inga extraordinära handlingar som krävs. Gör till exempel en ”heartdance” när du känner dig nedstämd. Ring ett samtal till någon du inte talat med på länge, bestäm er för att snurra jordklotet tillsammans, till slut dansar hela världen.

En vacker önskedröm, inte sant.

visioner

Mikael Strömberg