ÅSIKT

Konstnären som tycker illa om konst

KULTUR

konst

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

VERNISSAGE

Elis Ernst Eriksson

Ett Krokodilt & Rönnells

Antikvariat

Så dimper nästa svarta klotband av Elis Ernst Eriksson ner i knät.

Vernissage, med N:et bakvänt som bara 6-åringar får skriva. Skillnaden är att Elis är 95 år och stavar fel på flit.

Hans Kåvbojjen och Krokodilet trotsar allt vad stavningsregler heter. Även om det inte alls är Elis avsikt. Han lever i sin egen illusoriska del av Södra Stockholm och har lyckats leva längre än de flesta.

Här är kulturella överenskommelser som ”konst” fullständigt meningslösa.

Elis är konstnären som tycker illa om konst, författaren som inte gillar att byta rad och sätta punkt, skulptören som aldrig gjort någon skulptur och så vidare.

Tvingas man ändå förklara fenomenet ligger patafysiken bra till, med Kung Ubu på toppen: ”Till allmän onytta” (ett av patafysikens budord).

Vernissage är en underbar klippbok från Elis Erikssons installation Indijaner å en kåvboj på Galleri Burén i Stockholm, 1965. Utställningen bestod av mycket klipp och klistra och häftpistoler och sladdriga foliepapper och billiga flörtkulor, som automatiskt diskvalificerade honom från den officiella bilden av Sverige som Konstens Framstegsland.

Och han fortsätter segla i sitt såll som tar in mer vatten och mer vatten.

Verksamheten påminner om något jag läst av patafysikern Oktav Vottka: ”Att i centrum av all tanke liksom av all verklighet finns en oändligt liten aberration, en ofattbar böjning, som likväl orienterar eller desorienterar allt.” En salig blandning av undersökningar av de lagar som styr undantagen, skenet, inbillningen, fantasin och leken.

Det blir vad det blir. Men man måste läsa lapparna och bubblorna och bruksanvisningarna för att alls förstå vad det handlar om. Pilar, stridsyxor och pistoler silar snacket och säger swisch, hugghugg och pang. Fågelmamman är taskig mot sitt barn. Gruset fastnar i bovens öga.

Bäst av allt är brevväxlingen mellan Elis och Fritidsförvaltningen i Stockholm. Elis ska låta plantera träd till Kråkats egg och Krokodilt åkk pavan, i närheten av Evert Taubes hus. Och när fakturan ska skickas undrar handläggaren var Ormet och Ormets Dåtter bor. Går det bra att skicka räkningen c/o?!

Fotnot:

Att gammal kan vara både äldst och yngst i konstvärlden bevisas i Elis Ernst Erikssons utställning Dåm röda å dåm inte med bilddikter på Galleri Lars Bohman, Stockholm, fram till söndag den 12 maj

Mikael Strömberg