ÅSIKT

VET HUT!

JAN MYRDAL om bristande karaktär bland Sveriges riksdagsledamöter

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Vet hut! sade Fabian Månsson i andra kammaren den 26 januari år 1921 till de reaktionära riksdagsmän vilka sökte hålla rösträtten inskränkt:

"Vet hut. Vet sjudubbelt hut!"

Kammarens talman sökte tysta honom:

"Jag får anmoda talaren att icke använda sig av kränkande uttryck."

Men Fabian Månsson stod vid sina ord:

"Det är inga kränkande uttryck mot människor, som icke ha något förstånd."

Nu, åttioett år senare finns ingen enda ledamot av Sveriges riksdag som har karaktär - och förstånd - nog att stå upp och säga det nödvändiga; kräva att de hutlösa statsråd vilka bär det politiska ansvaret för att ha brutit lag och grundlag nu i enlighet med regeringsformen av konstitutionsutskottet måste ställas till ansvar inför Högsta domstolen.

Inte nog med denna ledamöternas tjänstvilliga underlåtenhet. Nu röstar dessa damer och herrar på Helgeandsholmen på order igenom lagar vilka slutgiltigt upphäver själva grunderna för Sveriges oberoende och medborgarnas rättigheter.

Därmed har de ställt sig utanför lagen.

Ty det finns ett grundläggande samhällsfördrag i vårt land. Ett mellan regering och folk. Det var hävdvunnet redan när det skrevs ned i det tillägg till Södermannalagen av år 1335 som sedan återkommer i Magnus Erikssons landslag och blev Sveriges rikes första skrivna författning. (Gå till biblioteket och läs själva i Holbäck/Wessén Svenska landskaps-lagar. Tredje serien: Södermannalagen och Hälsingelagen, sidorna 236-240.)

Konungen har att avlägga trohetsed "till alla inom riket boende män":

"Och han skall med uppräckt hand på heder och tro lova Gud och sin allmoge att hålla sin ed mot all sin allmoge, mot ung som gammal, mot född som ofödd, mot okär som mot kär, mot frånvarande som mot dem som voro närvarande och hörde konungens ed, och icke bryta den i något..."

Först därefter när konungen lovat sitt skall lagmannen och allmogen gå sin ed mot konungen. Den är mycket tydlig. Folkets trohet är villkorlig, den vilar på ömsesidiga förpliktelser och har därmed en gräns:

"Andra artikeln är, att vi skola visa honom rätt lydnad och hålla hans bud i allt det som är försvarligt både för Gud och människor, för honom att bjuda och för oss att göra, med iakttagande av all rätt, hans och vår."

Vad är det då konungen lovat sin Gud och sin allmoge?

"Första artikeln är, att han skall älska sin Gud och den heliga kyrkan och styrka hennes rätt, dock så att konungens, kronans och Sveriges allmoges rätt förblir okränkt."

Märk att därmed ställs allmogens rätt över även den heliga kyrkans! Vilken är då denna allmogens överordnade rätt:

"Tredje artikeln är, att han skall vara sin allmoge en trogen och trofast konung, så att han icke skall taga till fånga eller på sitt bud låta taga till fånga eller ock på något sätt fördärva någon, fattig eller rik, utan att han är förut lagligen förvunnen, så som lagen säger i den lagsaga där gärningen göres; ej heller skall han på något sätt taga deras gods ifrån den utom enligt lag och efter laga dom."

I den sjätte artikeln i den ed ko-nungen har att avlägga formuleras ett krav som inte mist sin aktualitet på de snart sjuhundra år som gått:

"Och han skall hålla, styrka och värja all gammal Sveriges lag, som allmogen med fri vilja och samtycke har antagit [...] så att ingen olag går över deras rätta lag, särskilt att ingen utländsk rätt drages över den och in i riket, oss till lag och rätt, ej heller någon ny lag gives allmogen utan att han fått deras ja och samtycke."

Skall jag vara mycket tydlig: Om inte Persson, Lindh och Bodström ställs inför rätta, och om riksdagen låter utländsk rätt dras över oss då är det grundläggande samhällsfördraget annullerat. Då finns det inte längre något skäl för oss att följa någon de regerandes bestämmelse och lyda någon av denna rumpförsamling antagna lag annat än överhetens nakna våld.

Jan Myrdal