Aftonbladet
Dagens namn: Bartolomeus
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Gråtmilt mitt i det våldsamma

    Jeff Matthews roman Halality väcker upp en moralist inom mig, trots att där kanske inte finns något att bli arg på. Det är en rolig och sorglig skildring av fylleri, kärlek och våld i Köpenhamn, skrivet på ett språk som tagit intryck av olika former av trådlös kommunikation - mejl, sms och vanlig muntlighet. Man kommer ofta att tänka på Bellman, dels på grund av schvunget och flerspråkigheten, dels på grund av att så mycket utspelar sig på gator och torg.

"Mäktig dållarplånka!" You don"t win silver baby! You lose gold!" "Venus från Milo? Vem är han?" "Kolla på henne där! Hon är ju helt väck!" "Va? Blevdeförmyckeme Baileyn?" "Den värsta!" "Ah, from Sweden! How come you're not drunk?"

Historien är följande: två danska vänner vid namn Procyon och Phoenisis råkar i slagsmål med en grupp unga turkar. Närmare bestämt, de blir oprovocerat anfallna av dem. Det utvecklas till ett osedvanligt otäckt mord, då en kniv sticks i bägge ögonen på Procyon.

 

    Efter mötet med en handfallen sjukvård och en lam poliskår träffar den överlevande Phoenisis en kvinnlig kvällstidningsjournalist, som ordnar ett möte med en nynazist. Därefter dras Phoenisis med i ett tragiskt händelseförlopp.

Jag är inte hemma i den våldsamma genre som Jeff Matthews skriver i och har ingen kontakt med gängbråk heller, så hur litterärt originell eller verklighetstrogen romanen är vet jag inte. Men jag tror att våldsfrossare à la Brett Easton Ellis och dylika är mer cyniska, medan den här romanen är gemytlig och gråtmild.

Påfallande är hur hjälplös hjälten är. Fel plats vid fel tidpunkt - hela tiden. Den galghumoristiska eller tragiska titeln - halal är den muslimska motsvarigheten till kosherslakt - är egentligen kuslig.

Slagdängan Back to life, back to reality har i den här romanen ersatts med "Back to life, back to halality". På samma sätt är det kusligt att den person som sätter hjälten i kontakt med nynazismen är en stor förälskelse, ömt skildrad. Lite korkad och förvirrad, rotlös och ensam men inte särskilt ond eller cynisk, trots att hon är kvällstidningsjournalist.

 

    Romanen är knappast misogyn, rasistisk eller våldsromantisk. Den ger en absurd bild av myndigheter, medier och begravningsentreprenörer. Varför moralisten ändå kisar misstänksamt på den vet jag inte. Kanske för att danska kritiker kallar den generationsroman, utan att ens verka särskilt skraja.

Maja Lundgren
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet