Aftonbladet
Dagens namn: Henrietta, Henrika
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Succén och fiaskot dansar rock´n´roll

Hanif Kureishi

GABRIELS GÅVA

Översättning: Mårten Westö

Norstedts

    Den sociala miljön i Hanif Kureishis nya roman Gabriels gåva är densamma som i filmen Min sköna tvättomat och den succéartade debuten Förorternas Buddha (som just kommit i pocket hos En bok för alla): ett sjaskigt Förorts-London med sprit, knark och slum.

Människorna lever sina liv och gör sitt bästa. Men i det England som med järnhand omformades av mrs Thatcher finns inte mycket frihet för dem längst ned på samhällsskalan. Där stinker frihetsretoriken värre än hästskiten från de kungliga paraderna i city.

 

    Huvudpersonen Gab-riel är en femtonåring som fått gåvan att kunna måla. I hans trassliga värld erbjuder konsten och filmen frihetsdrömmen och räddningen. Han kan kopiera andras verk så duktigt att van Goghs stol manifesterar sig i rummet. Till det hallucinatoriska bidrar möjligen att han tar en joint ibland.

I Gabriels familj börjar var och varannan mening med "På 60-talet "" Hans farsa var då en legendomsusad popmusiker som lirade med de stora elefanterna, men som nu sedan många år tillbaka gått ner sig sedan han halkat och brutit benet på scenen. Morsan, också med i periferin av "the swinging London", tröttnar i början av romanen på sin självdestruktive, supige man och kastar ut honom.

 

    Gabriel vill som alla barn försöka få ihop föräldrarna igen och kämpar envist mitt emellan en självföraktande Skylla och föraktfull Charybdis.

Alltsammans låter inte alltför muntert, men det är det.

Vi rör oss här i en fiktion där succén och fiaskot dansar rock"n"roll, och många faller ifrån. Kureishis styrka är att han förmår sätta guldkant på eländet utan att romantisera. Humorn har alltid varit den fattiges svar på ett ekonomiskt vardagsförtryck, och här har humorn en viktig roll som uttryck för hopp om livet på rasets brant.

 

    Att saker och ting ordnar upp sig på paradoxala vis, genom gamla kontakter och utflykter till "fina världen" ligger nära schablonen, men Kureishi räddar sig med överraskande vändningar och spännande persongalleri.

Gabriels gåva är berättad med lätt hand och med en spirituell, ofta ironisk dialog som inte förfaller till cynism. Det är en sorts romanbygge man sällan eller aldrig ser hos oss, på sitt sätt "typical English", och kunde vara en publiksuccé på bio. Det skulle inte förvåna mig om den blir det.

Däremot tycks slutkapitlet tillkommet medan förläggaren otåligt stampat i tamburen.

Gunder Andersson
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet