ÅSIKT

Porrkungen & porrungen

RAGNAR STRÖMBERG läser om far och son Milton: sex, pengar och tragik

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

I sitt förra porträtt av svenska imperiebyggare berättade Thomas Sjöberg om mannen som möblerade det folkhem den historiska kompromissens permittenttågsstins Per Albin byggde. Den här gången är det, milt uttryckt, ett helt annat slags företagsimperium och ett helt annat slags ledargestalter som Sjöberg berättar om: Private med Milton och Milton är en sanslös rövarsannsaga. Den bild av Sverige som växer fram ur porrklubbs- och styrelserumsinteriörerna, rättegångsprotokollen och spaningsrapporterna är lika skuggrik som fascinerande.

Private med Milton och Milton är en mix av klassisk tragedi, Dallas, 1700-tals-pikaresk och Piraten-skröna, som Sjöberg iscensätter på en vridscen, som tillåter ett parallellt berättande, dessutom med en uppbruten kronologi à la Pulp Fiction.

Historien tar sin dramatiska början 1926 när Berth Harry Milton kommer till världen som kringresande tivolidirektören Helmers och hans hustru Franzinas förstfödde.

Miltons Tivoli var Skandinaviens största och pappa Helmer, enligt boken, en hårding som blåste folk och satte på allt som hade kjol och andades, något sonen skulle ta efter med stor entusiasm och talang.

Berth älskade att resa omkring med tivolit på somrarna, han var läraktig och visade sig snart vara det kringkuskande bondfångaruniversitetets klarast lysande ljus. De kunskaperna kom väl till pass när han tog anställning som mekaniker och servade enarmade banditer, jukeboxar och flipperspel runtom i Norrland. Han köpte egna automater, hyrde ut dem och tömde kassorna. Konkurrensen var hård och Berth löste problemet på sitt eget sätt: han stoppade tuggummi i myntinkastet på rivalernas automater.

Berths handlingskraft och uppfinningsrikedom matchades av en exceptionell hänsynslöshet. Enligt en legend ur den med åren tropiskt rika floran ska Berth ha torskat för bedrägeri i slutet av 50-talet när han, iförd vit optikerrock, krängt glasögon, som sedan aldrig levererades, till pensionärer. Men synundersökningen var gratis.

En annan legend tematiserar den böjelse erotomanen Berth skulle göra till ett yrke: Berths voyeurism var fullt utvecklad redan vid nio års ålder, när han med sin billiga lådkamera plåtade en några år äldre flicka, som enligt honom själv "tyckte om att vara naken framför kameran".

Berth som snart skaffade sig ett rykte som hårding, till det som kvinnokarl och virtuos skojare, gifte sig med Eva som kommit till Sverige som krigsbarn. 1951 får de en dotter och 1955 föds sonen Berth Helmer och med honom, uppkallad efter två mytomspunna rövare, inleds förvandlingen av berättelsen från bilskojarpikaresk i Tom Jones-stil till episkt drama om hämnd och svek.

Efter skilsmässan 1961 flyttade den kraftfulle och stilige unge mannen till Stockholm, där han gjorde en kort, men lysande karriär som försäljare på Volkswagen. Vid sidan av odlade Berth sin hobby och plåtade nakna tjejer, mest för sitt eget nöjes skull, men sålde också bilderna.

Han hyrde in sig under en fotoaffär på Drottninggatan och startade en porr-butik, Sexy Shop, som erbjöd kunderna "ledande sortiment av Färgbilder, Dias, Böcker och Tidskrifter". Ibland jobbade Berth junior extra i den blomstrande butiken, bland annat skötte han Super-8-projektorn som visade porrfilmer. Han tjänade en tiondel av vad de andra drog in, men "porrungen" som han kallades i skolan, "jobbade ändå dubbelt så hårt eftersom han ville visa hur duktig han var".

Sjöbergs rundmålning av den svenska syndens och frigjordhetens 60-tal är utförd med föredömlig återhållsamhet, som skänker rättvisande proportioner åt en tidsanda, där Berth Sr var den av ett inflytelserikt intellektuellt etablissemang beundrade skaparen av Private, hans nya, påkostade porrtidskrift, som ständigt utmanade dubbelmoralens tabun.

60-talet var en fantastisk tid för Berth. Ena dagen gled han omkring i Lady Fuck, en Rolls Royce, omgiven av porrmodeller i hotpants, nästa dag föreläste han på Uppsala universitet om den nya sexualmoralen, men den tredje dagen var han tillbaka på jobbet, för att tänja ut modellens slidmuskulatur så att han och ingen annan kunde börja plåta fist-fucking-bilderna till det nya numret.

Berth Senior älskade sitt jobb, det var hans styrka, men också hans svaghet, vilket Berth Junior, som efter ett par äventyrliga år på sjön mönstrat av för att göra lumpen, mycket väl visste; skammen och äcklet han kände balanserades dock av den eviga hungern efter pappans uppskattning.

Junior, som den Milton han var, körde igång en rad affärsprojekt, bland annat ett gym, dit han värvade ett par av Sveriges bästa boxare. Stockholms boxningsförbund avstyrkte emellertid hans medlemsansökan, för de ville inte ha in "porrpengar i sporten". Än en gång fann Junior sig hindrad i utformandet av sitt eget öde, än en gång var det namnet Milton och varumärket Private som låg honom i fatet.

Under 80-talet börjar Seniors hälsa försämras, de ständiga tvisterna med skattemyndigheterna gjorde inte saken bättre och han bosatte sig i Marbella. Junior startade ett fastighets- och hotellprojekt på Ibiza och de träffades oftare. Private hade stagnerat och när Junior julen 1990, då Senior återvänt till Sverige efter en hjärtattack, föreslog att han skulle ta över driften av företaget, tvekade pappa Berth inte ett ögonblick.

Ett par år senare går det upp för Senior att Junior haft en dold agenda, att han tagit fullständig kontroll över företaget, vars firmatecknare han nu var.

Junior hade skapat en modern, det vill säga oöverskådlig bolagsstruktur med en rad brevlådeföretag i olika skatteparadis. Revanschbehovet gjorde att han övervann, eller i alla händelser kontrollerade, sin vämjelse inför det han sysslade med. Och som han gjorde det!

På några få år hade Private blivit branschledande, de ständigt växande vinsterna investerades i de största projekten i porrindustrins historia, videomarknaden var hans, liksom Internet. Vägen till den totala segern över fadern bjuder på stor dramatik. Kändisar, bankirer, porrmodeller, finans- och mediavärldens mest framgångsrika rovdjur, mc-gäng och knarklangare tar plats på scenen och Sjöberg hanterar kontrasteffekterna mellan ultramoderna styrelserum och porrbranschens skitiga vardagsverklighet med stor återhållsamhet. Det är detta, tillsammans med hans förmåga att växla perspektiv i precis rätt ögonblick, som håller läsarens intresse vid liv ända till slutet - om det nu är slutet, för Seniors pakt med mc-gäng och egendomliga lagvrängare har som uttalat syfte att "ta den jäveln".

Sjöberg väljer, mycket klokt, att inte skriva in sin berättelse i den pornografidebatt som löper genom de fyra decennier historien omspänner. Hade han gjort det, skulle många av de människor vi möter i boken reduceras till funktioner, endimensionella offer och bödlar, martyrer och skurkar. Indignationen och fascinationen blir läsarens ensak, vilket också gör att pornografins metaforiska kraft får full verkan. För det är en sak pornografin inte tål, en sak som är lika dödlig som kryptonit för Stålmannen: den oavsiktliga komiken.

Pornografins stiliserade rollspel förutsätter gravallvar, så när en kvinna onanerar med en telefon, får det fan inte börja ringa.

Den här bokens bultande dramaturgiska hjärta är ett oidipalt ödesdrama som driver fram berättelsen från Berth Milton Sr:s framfart i den sexuella frigjordhetens 60-tal till nuet, där sonen, Berth Milton Jr, sitter i ekande ensamt majestät på Private-imperiets Nasdaq-noterade tron, medan den besegrade fadern förtärs av bitterhet och revanschbegär i en trea på Söder.

Sonen har besegrat fadern, ödet är fullbordat. Hungern som drev den segerrike framåt, uppåt, hela tiden längre och högre, är borta. Han är mätt.

När motgångarna kommer, när vinsterna vänds i förluster, är viljan att anta utmaningar borta och han stiger ned från tronen, går sin väg, ut ur berättelsen.

reportage

Ragnar Strömberg