ÅSIKT

...och poesins motstånd

Dick Emanuelsson besöker en legendarisk festival i Colombia

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Medan politikerna och generalerna kalkylerar behovet av nya miljarder dollar för att åstadkomma "en militär lösning" av inbördeskriget, medan de paramilitära dödsskvadronerna slaktar sina offer varje natt i Medellíns fattig- och arbetarområden tar poeterna strid för livet, solidariteten och framtiden.

Här ordnas, mot alla odds, en stor poesifestival varje sommar.

Medellín är den våldsammaste staden i Colombia. Förra året mördades 3 450 personer under "våldsamma omständigheter", som myndigheterna uttrycker det. Staden kallas ett "fascistiskt laboratorium" av männi-skorättsorganisationer och detta laboratorium skapades av Colombias nyvalde president Alvaro Uribe när han var guvernör i länet.

Under min vecka på festivalen i Medellín hörde jag varje natt och morgon skottlossning och strider mellan gerillamilisen och paramilitära dödsskvadroner i allians med polis och militär.

Men här finns också poesin. Den tio dagar långa festivalen samlade i år 70 deltagare från 54 länder (från Sverige kom Bengt Berg). De läste i Medellín och andra städer i regionen och når tiotusentals människor.

Som ung tog festivalchefen Fernando Rendón stort intryck av poeter som León de Greiff, svensk- och tyskättling, diplomat på colombians-ka ambassaden i Sverige och god vän till familjen, och Pablo Neruda - båda radikala författare i den sociala och politiska kampen.

Rendón var en av många intellektuella som anslöt sig till den breda vänsteralliansen Unión Patriótica (UP) när den bildades 1985 som ett resultat av eldupphöravtalet mellan regeringen Belisario Betancourt och Farcgerillan i maj 1984.

Men det nya politiska alternativet utsattes nästan omedelbart för en politisk utrotning som saknar internationell jämförelse: under femton år har 4 000 av de främsta medlemmarna mördats. I Medellín mördades en medlem nästan varje vecka.

- Det var vid den tidpunkten som vi skapade kulturtidskriften PROMETEO, berättar Rendón.

- Året därefter, 1991, inledde vi den Internationella poesifestivalen. Det var hemska tider på grund av den statliga och "parastatliga" terrorn mot all opposition som också drabbades av terrorn från knarkhandlarna i Medellínkartellen och Pablo Escobar. Medellín var epicentret och nästan symbolen för Colombia.

- Poesifestivalen skulle vara ett medel mot terrorn, för terrorn och rädslan var outhärdlig. Om någon tutade på gatan, så trodde vi att en bomb skulle explodera. Festivalen blev som en ventil som vi släppte ut ångesten genom, för några planer på att gå i exil eller liknande hade vi aldrig.

Då, utan någon som helst budget, tryckte arrangörerna en affisch i 100 exemplar. Poesi är makt, stod det. Programmet skrevs för hand och innehöll bara ett antal poeter från PROMETEO samt två poeter från Bogotá. Dessa fick själva stå för busskostnaderna.

- Det kom inte mindre än 1 200 personer, vi blev överraskade.

Fernando Rendón anser att det finns en stark kreativ kraft bland invånarna. Just på grund av att det finns en kulturell potential så finns det också ett motstånd mot de fascistiska krafter som försöker deformera staden och göra den till det våldets näste som massmedierna påstår att den är.

- I Medellín finns det en underbar ungdom som med poesin som verktyg vill förändra världen och naturligtvis staden.

Men Fernando Botero, den världsberömde skulptören från Medellín, ger Rendón inte mycket för: Botero bryr sig mer om den politiska och kulturella eliten än om den breda massan av Medellínbor.

- Här har man rivit ett stort hus och investerat stora anslag för att skapa en park och museum med hans namn. Men han har inte varit särskilt solidarisk med landet eller staden, han bor utomlands och väljer sin publik. I fem år har vi försökt få träffa honom, säger Rendón med ett lätt skratt.

Dick Emanuelsson

Dick Emanuelsson , Frilansjournalist i Latinamerika