ÅSIKT

Rösten inifrån

Ragnar Strömberg läser en trovärdig berättelse om judarnas liv i Nazityskland

KULTUR

Friedrich Strindberg

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

UNDER JORDEN I BERLIN

Övers: Britta Höglund

Bonniers

Friedrich Strindberg, son till Frieda Uhl och Franz Wedekind, föddes 1897 inom moderns äktenskap med August Strindberg, var aktiv antinazist och kom till Sverige som politisk flykting 1943.

Han skrev under de följande två åren romanen Under jorden i Berlin, som utkom i Sverige strax före krigsslutet, alltså före Tredje Rikets kapitulation.

Originaltiteln, berättar Jan Myrdal i sin för nutida läsare historiskt klargörande efterskrift till nyutgåvan löd Judarna i Berlin. Hur de lever, älskar och dör , en titel vars klang av reportage inifrån odjurets buk romanen fullt ut lever upp till och detta var också skälet till att Strindberg valde att framträda under pseudonymen Fredrik Uhlson - Gestapo saknade inte förbindelser i det neutrala Sverige.

Myrdal berättar också hur nära det var att Strindberg delat sina romangestalters öde och "själv stuvats in i boskapsvagnarna", när några av August Strindbergs arvingar med Friedrichs halvsyster i spetsen i en skrivelse till UD hemställde att han skulle fråntas sitt svenska medborgarskap, för att undvika "missförstånd rörande hans börd". UD avslog lyckligtvis denna begäran, som förmodligen skulle berövat eftervärlden en ögonvittnesskildring som kan ställas bredvid Victor Klemperers dagböcker Intill slutet vill jag vittna.

Romanens upptakt för läsaren rakt in i den slutgiltiga lösningens vardag där all normalitet är vrängd ut och in och där dagarnas förnedring växlar med nätternas skräck för att den fruktade gula möbelvagnen som för bort människor till en säker död, ska stanna utanför huset.

Under en uppsamlingsraid dödar en judisk kvinna sitt spädbarn och tar sitt liv, en distraktion som ger överklassflickan Lotti, nu tvångsarbetare på Siemens, chansen att fly undan deportationen. Lotti söker upp sin fästman Herbert, vars namn och adress hon uppgivit för Gestapomannen, och de går under jorden tillsammans. Där upptäcker de en hel värld där omkring tre tusen judar håller sig gömda.

Genom dessa båda enkelt och auktoritativt tecknade människors ögon ser vi hur dessa lovliga villebråd, ständigt på flykt, med förfalskade legitimationshandlingar och ransoneringskort som det enda bräckliga skyddet, ändå lever ett vardagsliv. De älskar i utkylda sommarstugor, grälar om smått och stort i fuktdrypande garage, några lyckas fly utomlands, andra faller offer för angivare eller har bara oturen att befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt.

Under jorden i Berlin är en spänningsroman i första hand, men har pikareskens underliggande struktur och blir därför också en resa i höjdled, till den värld ovan jord, där Herbert och Lotti möter svartabörshandlare, judiska bibliotekarier som sköter Gestapos hebreiska bibliotek - för övrigt världens största i sitt slag - och med växlande framgång försöker övertyga andra om att det inte är tvångsarbete som väntar i Polen.

Romanens främsta styrka är självklart dess autenticitet, men Friedrich Strindberg är en god, energisk berättare och prosan är muskulös utan att vara knuten.

Men det finns här också en annan kvalitet som är värd att framhålla och det är hur väl Strindberg utnyttjar spänningsförhållandet mellan fakta och fiktion, mellan dokumentation och historieberättande.

Förutsättningen för att läsaren - särskilt en nutida - ska kunna se denna svindlande groteska värld med romangestalternas ögon, är att dessa överskrider sina livsvillkor, blir sammansatta och trovärdiga individer. Det lyckas Strindberg med och bara det är en nog så aktningsvärd bedrift.

Ragnar Strömberg