ÅSIKT

”Nej tack, jag dansar inte”

TORSTEN KÄLVEMARK läser en storartad biografi om filosofen Kierkegaard

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: ARKIVBILD

Søren Kierkegaard är den internationellt mest lästa och citerade av alla nordiska filosofer genom tiderna. Konstaterandet kan kanske komma som en överraskning för dem som är uppfostrade i den skomakarfilosofi som tidvis lärts ut i Sverige. För en del av dess företrädare har den danske filosofen närmast betraktats som en kuf, en neurotiker präg-lad av krisen kring en uppslagen förlovning.

I bästa fall har han karakteriserats som "den gåtfulle enslingen" i 1840-talets borgerligt trivsamma Köpenhamn. Och visst var han en ensling. Fredrika Bremer anknöt till detta när hon 1849 befann sig i den danska huvudstaden och försökte få kontakt med den uppmärksammade tänkaren genom att appellera till deras ömsesidigt likartade livssituation: "Jag är en ensling liksom Ni".

Men Kierkegaard svarade först inte och när han efter ett förnyat brev ändå gör det är beskedet inlindat avböjande. Något senare ångrar han att han inte svarat lite mer burdust på den beskäftiga svenska författarinnans propå: "Nej tack, jag dansar inte".

Om detta och mycket mera kan man läsa i Joakim Garffs storartade biografi över den danske filosofen, ofta betecknad som den existentialistiska traditionens lärofader. Garff konstaterar i inledningen till sin bok att man verkligen inte kan skilja mellan liv och verk i Kierkegaards fall. Ändå har förvånansvärt få biografier skrivits om honom och man kan i själva verket tala om "en systematisk fördrivning av mannen från verket". För många som intresserat sig för hans tankevärld från en akademisk utgångspunkt har "privatpersonen" Kierkegaard setts som ett apart bihang till ett genialt författarskap i världsklass.

Joakim Garff gör med all rätt tvärtom. Han låter Kierkegaard framstå som en levande person som under ett par decennier lämnar ifrån sig en enorm litterär produktion (de samlade skrifter som är under utgivning kommer att omfatta 55 band).

Mycket av det han skriver är en fortlöpande kommentar till filosofins historia från Sokrates till Hegel liksom till den kristna tanken från Jesus till Grundtvig - den senare karakteriserar Kierkegaard för övrigt i sin dagbok med vändningar som "brölande grovsmed" och "joddlande hurtbulle". Formuleringarna påminner om att deras upphovsman är en polemiker av rang som skickar sina pilar kors och tvärs på samtidens kulturella scen.

Inte minst är det den officiella kristendomen som utsätts för hans svidande kritik. Kierkegaard är verkligen både teolog och filosof. Hans filosofi är till stor del baserad på ett teologiskt tänkande. Som Gunnar Aspelin en gång konstaterat är ett av hans mest centrala filosofiska begrepp - "den Enkelte" - en religiös kategori som förlorar sin mening om den blir lösryckt från sitt teologiska sammanhang.

Genom att Joakim Garff själv är både teologiskt och filosofiskt skolad (och dessutom en god litterär berättare) lyckas han ge en helhetsbild av Kierkegaard som man sällan mött förut. Han gör det genom att skildra filosofens liv i en strikt kronologisk ordning där den successiva utvecklingen av författarskapet fogar bit till bit av en fascinerande helhetsbild.

Metodiskt påminner boken om Ray Monks stora Wittgenstein-biografi som kom för några år sedan och man slås för övrigt av att det trots en mängd olikheter på flera plan ändå finns en betydande själsfrändskap mellan dessa båda filosofihistoriska märkesmän. Kanske kan man i sammanhanget påminna om Wittgensteins yttrande att Kierkegaard var den i särklass djupaste tänkaren under 1800-talet.

Joakim Garffs biografi är omfattande (740 sidor) men läsaren hinner aldrig tröttna på hans framställning. Den förefaller dessutom vara lyhört överförd till svenska av Hans Dalén. Det har helt enkelt blivit ett standardverk som visar att Kierkegaards aktualitet verkligen inte avtagit med åren.

Den som genom biografin blivit intresserad av att fördjupa sig i själva det filosofiska författarskapet kan dessutom göra det genom den nyutkomna översättningen av Antingen-eller. Det är första gången som detta remarkabla verk i sin helhet finns tillgängligt på svenska och här är det Stefan Borg som svarat för språkdräkten - en översättare som tidigare lyckliggjort oss med bland annat den ryske filosofen Lev Sjestovs studie av Kierkegaards tänkande och som genom den kvalificerade utgivningen på sitt lilla förlag gjort den svenska kulturen en ovärderlig tjänst.

"Ett monstrum till bok" löd en samtida kommentar till detta verk och med de nästan 800 sidorna text är det naturligtvis ingen pigroman som man snabbt läser igenom. För den som vill ställas inför frågan om valet mellan estetikens eller etikens livshållning är den fortfarande full av utmaningar. Eftersom det är Kierkegaards mest omfattande arbete är det också en viktig bakgrund för förståelsen av hans tänkande. I själva titeln är ju också hans syn på människans ofrånkomliga livssituation manifesterad.

Som någon

konstaterat låg Kierkegaards genialitet i att han avtvingade sin personliga situation svar på vittfamnande och allmänmänskliga spörsmål. Det är det som gör själva hans liv så intressant. Det är också därför som han verkligen förtjänar att läsas på nytt i en tid när så många försöker förenkla eller manipulera de svåra val som vi ställs inför.

biografi

filosofi

Torsten Kälvemark