ÅSIKT

Shakespeares andliga avknoppning

Maja Lundgren läser en debutants självbekännelse

KULTUR

Malte Persson

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

LIVET PÅ DEN HÄR PLANETEN

Albert Bonniers förlag

Malte Persson.
Foto: ULLA MONTAN
Malte Persson.

Livet på den här planeten - en fin debut av en viss Malte, som måste behålla integriteten och öka allvaret - har ett centraltema: sökandet efter autenticitet (i stället för en autentisk image).

Vilket är detsamma som kravet på nödvändighet (i stället för pose, attityd).

Och strävan efter mening (i stället för ironi). Nästan allt i denna bok kretsar kring frågan om äkthet. Låter det naivt?

Jag vill citera Gunnar Ekelöf, ett stycke som det är rätt sannolikt att Malte Persson har läst och tagit intryck av:

"Upprorets degeneration. En gång slutade det grekiska sanningssökandet, som också det ibland ställde allt på huvudet, i sofistik, i en lek med ord, puder i publikens ögon, degradation av mening och vilja till mening."

Ekelöf var inte den som undvek ordlekar. Men då handlade det om att "krossa bokstävlarna" för att komma fram till en ny början, en pånyttfödelse för det meningsfulla. Alla diktares tortyr. Vad han varnar för i denna passage är när språket vänder sanningssökandet ryggen.

Malte Perssons bok är ett slags rabiat självbekännelse - med vissa garderingar - och ett språkuppror. En mycket beläst person som bränner sina böcker, eftersom "den rena poesin bara kan skrivas av en dokumentförstörare".

Boken rymmer kommentarer till världshändelser, politik, vetenskap" Det är ofta spexigt, men det ingår. En jämförelse som ligger nära till hands är faktiskt Shakespeare, eftersom särskilt Hamlet spökar på många sidor, och eftersom språket ibland tycks som en andlig avknoppning till renässanspoeten.

"Och än en gång: i denna tomma visthusbod, i denna övergivna balsal, var

finns ett högre ljus, en stjärna? Ingen stjärna, bara jag som hänger här i

masten: en lanterna, men jag gick från klarhet till klarhet, så kändes det,

som ett stroboskop, och jorden var en disco-kula långt i fjärran, den

snurrade och sken, det var det finaste som fanns, ett blänk, en glimt, en

silverromb i ögat. "

Författaren, som går ut som Malte rätt och slätt, beskriver sig själv som en "malplacerad renässansprins". Riskabelt högstämt, och djärvt. Men i centrum står en kärlekshistoria som kan sägas utgöra stormens öga i berättandet, en mer avklarnad och enkel berättelse.

Ibland gör sig boken till en intellektuell Toker, den iscensätter det löjliga och pinsamma. Till exempel genom att använda en "låg" versform - limericken - för att skildra ett "högt" ämne - den religiösa asketismens förhållande till universums oändlighet.

"Ett ex-pelarhelgon på Halleys komet / återkom punktligt som ordknapp

profet. / Den elliptiska bana / han valt lät oss ana / en planenligt avfyrad

anakoret."

Jag gillar det här väldigt mycket: blandningen av intellektuella resonemang, limerickar, vrede"

Och inte minst den lilla romanskissen, ett projekt som Malte Persson kanske tar itu med nästa gång (om det inte är det han gjort med denna bok):

"det slog mig att jag skulle börja skriva en stor roman, lik en katedral

(och liksom vissa katedraler har statyer placerade så högt upp att deras

detaljer inte är urskiljbara från marken måste en sådan roman, om den är

allvarligt menad, innehålla detaljer som är omöjliga att uppfatta för någon

läsare, för liksom katedralen inte i första hand är byggd för

kyrkobesökarna, utan för Gud, är romanen")"

Maja Lundgren