ÅSIKT

Livet - vid sidan av

KULTUR

Joar Tiberg

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

INGENTING HÄNDER

Manifest

Joar Tiberg.
Foto: ULLA MONTAN
Joar Tiberg.

De avsides belägna orterna, det som är glesbygd eller kanske bara en aning vid sidan av, det som rör sig liksom i ögonvrån på den stora blicken, makten som för en stund vidrör och så lämnar efter sig ett tomrum, ett ingenting. Vem ser detta, vem ägnar det tid och tanke? Och vad är ingenting? Summan noll, något tomt, ödsligare än öde, lämnat, förbrukat, knappt ens en mark i träda?

Vi ser allt det där "ingenting" när vi åker med tåget bak de stora stråken, när vi lämnar landsvägarna med de låga numren, åker hem till det en gång lämnade. Där ligger platserna med namn som Ramnäs, Roma, Arjeplog, Kil, Kolari, Ottenby ... där ingenting händer.

Men alla vet ju att dessa orter härbärgerar historier, historien. Den handlar om hur Sverige blev det vi ser i dag, hur det som var folkhem byggdes ur en råare ordning med tung industri och åldrig jordbrukskultur, hur brytningar med det gamla avlöser varann i allt snabbare takt, hur det satsas på det ena och det andra, ur somt blir något och ur annat blir skit. Och hur där bor mänskor som sliter häcken av sig för att få verkligheten och drömmarna att fungera, som sitter mitt i brytningen mellan olika sätt att styra och ser sina orter, arbeten, övertygelser förvandlas till något de inte känner igen.

Joar Tiberg är journalist och poet. Han har tidigare givit ut reportageboken Om (1995) och diktsamlingen Vindutsikter för söndagen (2001) Nu kommer han med en ny reportagebok - Ingenting händer (Manifest). Den innehåller sexton reportage skrivna och tidigare, i delvis andra redigeringar, publicerade i tidningar och tidskrifter från och med senare delen av 90-talet. Boken som helhet är ändå homogen och bärs av en idé och en vision.

Joar Tiberg har genomkorsat landet utan den urbana blick från ovan som är så förnedrande gentemot dem som träffas. Han har sett platserna och träffat människorna när allt hade liksom blåst över, trettio år efter strejken vid LKAB, när arbetarna vid Ramnäs kättingsmedja för hundrafemtielfte gången undrar vad det ska bli av alltihop, när kommunalrådet i Sorsele frågar sig vad hon egentligen ska och kan göra i en kommun som till stor del består av naturreservat som dränerar ekonomin, när armbrytare träffas för mästerskap i Upplands-Väsby och vid många andra tillfällen då det som är vid sidan av tänks, syns, sker.

Joar Tiberg har siffror och fakta i sin hand, är bra påläst, kan ta folk och vet att beskriva såväl fjällvärld som industriområde. Han gör det vackert, med stor respekt och med en inverterad och solidarisk vrede som ligger under hela boken. Texten har en nerv som får en att läsa vidare, resa med och se med hans ögon vad det är som hänt. Och det är spännande, för han är inte enkelspårig, vare sig i sitt engagemang eller sin tendens. Med reporterns vilja att söka källor och sanningar ger han sig in i rapporters, utredningars och protokolls snårskogar för att försöka se vad där egentligen står och han kommer ut med ett snarast poetiskt vemod över skevheten och obalansen i förhållandet mellan storheterna hur det skulle kunna vara och hur det är. Och den obalansen borde nog många fundera ordentligt över, även mellan valen.

Arne Johnsson