ÅSIKT

Ett nödrop från Skåne

Fredrik Ekelund och Jan Sigurd vantrivs under Sydsvenska Dagbladets monopol

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Höstmörkret sänker sig över Skåne, i mer än ett avseende. Det stora antal sverigedemokrater som nu kan bänka sig i olika kommunfullmäktige ger anledning till oro, en oro som inte blir mindre av att just denna tradition är stark i Skåne; på 30-talet var extremhögern stark i flera av de kommuner där sverigedemokraterna går framåt.

En annan källa till obehag är monopolet på åsiktsmarknaden. Efter att annonsörerna valde bort Arbetet tronar Sydsvenska Dagbladet i ensamt majestät med monopol på annonsmarknaden och, därmed, på åsiktsmarknaden. Åtminstone i Malmöområdet är Skånska Dagbladet närmast försumbar.

De storstilade löftena från Sydsvenskans sida om att inlemma den typen av politiska åsikter som framfördes i Arbetet har visat sig vara tomma ord. Överst på tronen sitter Sydsvenskans politiske chefredaktör Per T Ohlsson, en chefsideolog som man med fog får förmoda stöter bort många läsare utrustade med humanistiska grundvärderingar. Att Arbetets före detta läsare skulle kunna omfatta Per T Ohlssons åsikter är en otänkbarhet.

Den flyhänta stilen, ofta med brio, och den i många frågor uppenbara kunnigheten är som bortblåsta när Ohlsson närmar sig sin "blinda fläck": USA. Alla som intar minsta kritiska hållning gentemot USA ska tryckas ner. Att det skulle gå att få in bemötanden i SDS är inte att tänka på och den forna devisen "oberoende liberal" är i den frågan att se som ren ironi. På ledarsidan omger han sig av likasinnade och debattsidan Aktuella frågor kontrollerar han själv.

När Noam Chomsky kom till Stockholm var Per T Ohlsson, självklart, redo med släggan. I Pressens Tidning utnämnde han Chomsky till "en handelsresande i konspirationsteorier". Efter Chomskys föreläsning inför 3 700 deltagare i Göteborg trappade Ohlsson upp, nu med lögner om Chomskys förhållande till Faurisson och Pol Pot (SDS 25 september). Tekniken Ohlsson använder sig av är urgammal - "guilt by association" - och tanken i det här fallet är lika enkel som skrämmande: varje gång en SDS-läsare stöter på ordet "Chomsky" ska denne omedelbart referera till "Pol Pot och Faurisson". Att Chomsky tar avstånd från vänsterns konspirationsteorier (om Kennedy-mordet till exempel) spelar naturligtvis ingen roll för Per T Ohlsson, syftet är ju att misstänkliggöra Chomsky så att Sydsvenskans läsare inte ska ta USA:s kanske vassaste intellektuell på allvar.

Det stämmer att Chomsky skrev på ett upprop till stöd för historierevisionisten Robert Faurissons akademiska frihet, i linje med Voltaires tanke: "Jag ogillar vad ni säger men vill intill döden försvara er rätt att säga det." Dessutom använde sig Faurisson (i ett förord till en bok om gaskamrarna) av en essä Chomsky skrev om nödvändigheten av att försvara yttrandefriheten, Chomsky ovetandes. Att Per T Ohlsson sedan går vidare och, med hjälp av oklara citat, antyder att juden Chomsky skulle uttryckt en djupare förståelse för Faurisson är groteskt, inte minst med tanke på Chomskys djupt kända anti-nazism. Den som inte tror på detta kan läsa Chomskys brev till Werner Cohn, (s 238, Noam Chomsky, en politisk biografi), där han bland annat skriver: "... om vi går med på att ens ge oss in i en debatt om nazisternas förbrytelser med sådana som förnekar eller försvarar dem har vi förlorat det som gör oss till människor."

Vad gäller Pol Pot har Chomsky inte förnekat de röda khmerernas brutalitet, inte heller att Pol Pot är ansvarig för khmerernas folkmord. Däremot har han jämfört Pol Pots illdåd med de amerikanska bombningarna av Kambodja (som föregick khmerernas "bonderevolution") och med det USA-stödda, indonesiska folkmordet på Östtimor. Och sådant gör man, som bekant, inte ostraffat. Chomsky förtydligade detta i ett brev som publicerades i SDS för några år sedan, vilket Per T Ohlsson inte bemödat sig att ta reda på eller medvetet blundar för. Chomsky har alltså inte, som en del andra, "traskat patrullo" med Pol Pot, av det enkla skälet att hans egen, politiska grundhållning aldrig varit marxist-leninistisk utan mer går att se som frihetligt socialistisk.

Per T Ohlsson har däremot en del egna förlöpningar att svara för. I våras slöt hans ledarsida upp bakom det USA-stödda statskuppförsöket i Venezuela, detta trots att Hugo Chávez är vald med långt större demokratisk legitimitet än George Bush.

Värst av allt är kanske ändå det faktum att Sydsvenskans ledarsida för ett antal år sedan bjöd in Henry Kissinger (hjärnan bakom invasionen av Kambodja och kuppen i Chile och en man med fler lik på sitt samvete än både Milosevic och Sharon) till ett samtal om ekonomi (!).

Nej, det är i sanning synd om skåningarna. En enda röst ljuder från en enda megafon och de till denna röst kritiska utestängs från samtalet. Axel Danielsson, Arbetets skapare, vrider sig i sin grav.

Fredrik Ekelund , Jan Sigurd