Aftonbladet
Dagens namn: Henrietta, Henrika
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Bo, vilken Bo?

Mikael Strömberg försöker få kontakt med Bo Nilsson

ARCTIC AIR

Unknown Works by Bo Nilsson

Caprice Records

    Bo Nilsson. En av Sveriges skygga kompositörer. Han som hellre föredrar att bo på stadshotellet någon kilometer från konserthuset där man firar Bo Nilsson-festival.

Nu har Gunnar Valkare, själv kompositör, producerat ett fint cd-porträtt av sin idol. Och även den här gången är Bo Nilssons musikaliska fantasi till hundra procent närvarande medan personen Bo Nilsson lyser med sin frånvaro.

Inga utspel. Inga citat. Bara ett fotografi, med blicken bortvänd.

Vilken underbar chock det är att gå från Arctic Air från 2001 till Zwei Stücke från 1955. Från Änglagårdsliknande filmmusik som susar likt Sibelius och Alfvén i orkesterväven till istapparna och värmeutslagen i Nilssons svar på "nonfigurativ musik". Men det hänger ändå ihop, den akustiska ytan är unik. Balanserat. Naket. Erotiskt. Eller som det heter i en träffande formulering av Valkare: "En enastående receptivitet parad med en intuitiv, vidöppen, ibland sårbar känslighet."

På cd:n hörs flera sådana rena, kärva, klara stycken som bryter sig loss från modernismens bojor. Lyssna till exempel till 50-talets Frequenzen, Zeitpunkte och Doppelspiel. Tyska vittra titlar. Öronkrossarmusik för den som gillar såsiga stråkar. Lyssnar man lite förstrött låter musiken som illustrerade naturfilmer. Det rasslar till i en järngrind, sopgubbarna tömmer tunnorna, en backande lastbil, någon fågel med ett exotiskt lockrop ...

 

    Tänk om avantgardismen bara var ett rollspel, en inspirerande missuppfattning, att Nilsson verkligen var den fejk han utgav sig att vara; när han drog ned brallorna på Stockhausen och Boulez och i en avslöjande artikel sa sig ha lånat de vackra formlerna från en skolbok i elementär matematik för grundskolan.

Det spelar ingen roll. Det låter bra. Tänk situationen, en 17-årig grabb från Malmberget med en utvecklad intuition som vill göra musikkarriär. Det är klart han väljer den hårda vägen ända fram till Darmstadt. Varpå han avslöjar ytligheten som förekommer i alla ismer. Brottet hörs tydligast i det nordiskt klingande Déjà vu för violin, klarinett och piano.

Efteråt ringer jag till Bo Nilsson mest för att höra hans röst. Jag ringer en gång, två gånger, tre gånger. Men ingen svarar förstås.

Skönt med en konstnär som lever sitt eget liv och tar till vara det av staten instiftade evighetsstipendiet (inkomstgarantin) som en intäkt att faktiskt bara göra det som är kul.

Mikael Strömberg
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet