ÅSIKT

I väntan på testiklarnas triumf

Cecilia Annell har roligt när hon läser Fioretos nya roman

KULTUR

Aris Fioretos

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

SANNINGEN OM SASCHA KNISCH

Norstedts

Sanningen om Sascha Knisch är den andra delen i Aris Fioretos biologiska trilogi. Den första delen, Stockholm Noir som kom för ett par år sedan, handlade om hjärnan. Nu är det könet och sexualiteten som står i centrum.

Handlingen är förlagd till 20-talets Berlin och intrigen spinns runt en mordgåta. Poeten och biografmaskinisten Sascha Knisch, en ung man med speciella sexuella vanor (han gillar att klä ut sig till kvinna), råkar befinna sig på platsen för mordet på sin väninna, den mystiska "minetten" Dora Wilms, och måste själv hitta ett alibi som rentvår honom. Han kommer en vetenskaplig sammansvärjning på spåren, med försänkningar i sexualbiologin.

På Stiftelsen för sexualforskning pågår en kartläggning av medborgarnas könsliv. Genom att inringa individers "könsaspekt" vill föreståndaren Martin Froehlich (troligen sexologen Magnus Hirschfeld som här fått ett mer freudianskt klingande namn) visa fram en palett av sexuella varianter av "det grå könet". Man och kvinna är endast abstraktioner - hos verklighetens män och kvinnor finns alltid en blandning av andrin och gynecin, där det ena kan vara mer eller mindre dominerande.

Men i sammanslutningen Brödraskapet (som officiellt är en förening för kroppskultur) när man drömmen om "biologisk resning". Man vill rena manligheten från de lägre stående kvinnliga influenserna, medelst andrinpreparat eller rentav genom operation, så kallade potentialisering, där gynocinproduktionen i testiklarna avskärs. I väntan på testiklarnas triumf kan dock vilken man som helst viriliseras bara genom att flaxa med armarna.

Som ni förstår har man ganska roligt när man läser Sanningen om Sascha Knisch - trots de fasansfulla sanningar som blottas. Fioretos blandar friskt historiska fakta med egna påhitt. Romanen utforskar den tid då biologin på allvar grep in i politiken.

Än idag har den inte släppt greppet. Jakten på sanningen om könets mysterium, hyllandet av manslemmen och den mekanistiska synen på sexualiteten, där feromonerna förklarar människors attraktionskraft på det motsatta könet, har sin motsvarighet i vår tids besatthet av Potensen. Här har vi Viagras farfäder.

Sascha Knisch, som kommer från Wien, blir som jag ser det en psykoanalysens representant i romanen, även om hans Dora på intet sätt är hysterisk. Vad Sascha lär sig av Dora är att älska med hela kroppen, med hela världen; när hans dunkla drifter tillåts ta plats upptäcker han nya dimensioner av sexualiteten.

Romanen är på så vis en utläggning om erotikens väsen - trots att den utspelar sig i en tid som är helt besatt av driftens biologiska grunder hindrar det inte Sascha från att tala för och utforska en annan sorts sexualitet, den som har med fantasi och föreställningar att göra.

Att sedan mattan rycks undan under fötterna för läsaren i slutet, att en avgrund uppenbarar sig som undergräver hela bygget, att romanen ställer fler frågor än den besvarar gör inget - jag är redan förförd. Sanningen om Sascha Knisch får vi nog aldrig veta och inte den om någon annan heller.

Cecilia Annell