ÅSIKT

En klarsynt pessimist

KULTUR

Imre Kertesz

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

GALÄRDAGBOK

Övers: Ervin Rosenberg

Norstedts

Konst och dikt har blivit en omöjlighet efter Auschwitz. Det påståendet har tillskrivits både Czeslaw Milosz och Theodor Adorno. Sant är snarare, att konst efter Treblinka, Sobibor eller Belzec var en omöjlighet eftersom det inte fanns några överlevande.

Från Auschwitz blev däremot tusentals fångar kvar i livet. Av dem har Elie Wiesel, Primo Levi och Imre Kertesz nått världsrykte för sina både konstnärligt och mänskligt omskakande skildringar av mänsklig utsatthet.

Det svåraste efter Auschwitz har inte varit att skapa konst utan att leva. Levi valde efter fyra decenniers tvekan till slut självmordet. Imre Kertesz menar med en nattsvart paradox att det enda ärliga sättet att begå självmord är att leva vidare.

Under de många år som Kertesz arbetade med sina romaner kring Auschwitz och överlevandet, skrev han dagbok, kontinuerliga om än fragmentariska försök att i ord och tanke fixera innebörden av det civilisatoriska sammanbrott han som tonåring upplevde. I Galärdagbok finns nedtecknad hela den intellektuella kamp som ligger bakom Kertesz tre romaner, Mannen utan öde, Kaddish för ett ofött barn och Fiasko.

Det är tungt att följa den kampen. Kertesz nihilism är total och skoningslös. Den mänskliga tillvaron är för honom en tragedi utan katharsis, Auschwitz har behärskat honom hela livet och han erkänner själv att allt hans tänkande filtreras genom Auschwitz, även när det rör sig om till synes helt andra materier.

När Kertesz nitar fast sina bittra satser har han en skärpa i språk och tanke som man sällan kan värja sig mot. Uppgivet undrar man varför det alltid är de mest kompromisslösa pessimisterna som framstår som mest klarsynta och ovedersägligt sanna. Läs bara de här raderna:

"Sanningen är ett bräckligt ting. Om tusen unga, stålklingande, med kasernfett smorda strupar vrålar ut den i varje gathörn, förvandlas även den mest ostridiga sanning genast till lögn, våld, terror och förr eller senare till förevändning för mord."

Recensionen publicerades den 29 april.

Lennart Bromander