ÅSIKT

Fräls oss från världen?

Barbro Westling ser Brøgger hatta runt

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Suzanne Brøgger.
Foto: ULLA MONTAN
Suzanne Brøgger.

Med Fräls oss från kärleken gjorde Suzanne Brøgger brakande författarsuccé 1973 och blev omsusad frontfigur i kvinnokampen. Mot manligt förtryck och sexuell ofrihet! Brøgger gjorde uppror, men i läppstift och dramatisk hatt. En scandal beauty som stack av med att hävda ett eget kvinnligt rum mitt i den rätlinjiga ideologiska kampen. Som offentlig person har hon fortsatt att odla både läppstiftet och kampen, men på senare tid har inte bara feminister talat om bakslag, biologism och konservatism när det gäller Brøgger.

Sejd, som kom på danska för två år sedan, är en samling artiklar och essäer från det senaste decenniet där Brøgger emellertid fortsätter att gå mot strömmen. Något har förnekats med jämlikheten och könsutjämnandet, "de blodiga krafter som egentligen är i rörelse mellan könen", skriver hon 1990 utan att darra på manschetten. Samtidigt har ingen ny tanke kommit efter 1968 och utopin om människans frigörelse, hävdar Brøgger, medan hon synar frigörelsens konsekvenser.

En smula förstrött, det ska sägas, och dessutom alltför kortfattat för att få någon djupgående verkan. Brøgger skriver från Burma, Vietnam, Japan, konferenser och Danmark och hon märker gulliga tygdjur, kvinnoförtryck och pappersblommor eller spårar envetet efter det hemlighetsfulla Mlabri-folket. Det är detaljrikt och mycket informativt men under läsningen drabbas man av känslan att här skriver en författare som låter intrycken komma, men helst skulle avstå från att ta ansvar för världen.

Trosvissheten är borta. Om sanningen ska fram, skriver Brøgger, vet jag inte om jag mest har skadat eller gagnat kvinnorna. "Möjligen båda delarna." Hon besöker nya och gamla väninnor men det är efterklang och sorg i alla möten. Ingenstans i världen finns längre det hon söker.

Överallt ser Brøgger i stället förluster, av samhälle, kultur, erotik som gemensamma projekt. Det var min generations attacker som fick det att brista, påstår hon därtill. Och blir minst sagt svepande i analysen. Tanken på det stora felet, med frigörelsen såväl som med dagens hyperkonsumistiska samhälle, återkommer dock i boken. Att det skiljs åt som inte bör skiljas, ande och kropp.

Sejd är värd att läsa, för tidskänslan och porträtten av Virginia Woolf och Oscar Wilde. Men boken lämnar inga spår. Brøgger finner för egen del ro i den framflytande eviga floden, och lämnar oss andra åt världen.

Essäer

Barbro Westling