Aftonbladet
Dagens namn: Magnus, Måns
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Roy tar i, men har hon rätt?

    ”Skönlitteraturen har dansat ut ur mig.” Arundhati Roy skriver i nummer 20/2002 av den indiska tidningen Frontline att fiktion och icke-fiktion bara är två olika tekniker för att berätta en historia. Och att hon själv valt bort fiktionen för den politiska essän.

Hennes text – Come September – är den skarpaste hon hittills skrivit: essän är som en svallvåg som med rasande kraft vräker fram frågor som läsaren måste förhålla sig till. Precis som sin vän Noam Chomsky riktar sig Arundhati Roy mot den ”barbariska situation” som uppstått i det globala kriget mot terrorismen.

Roy berättar om ett Indien där kritik mot atombomber och hindufascism avfärdas som antinationalism. Hon skriver om dammprojekt som driver bort människor av låg kast från sina landremsor och om enögd privatiseringsiver som ställer fattiga hushåll utan vatten och elektricitet. De som försöker protestera kallas terrorister och blir behandlade som sådana.

Tonen är mer nattsvart än någonsin hos Roy: hon hävdar att världen hamnat i en nedåtgående spiral med ökad kriminalitet, kulturell nationalism, religiöst bigotteri, bombdåd och fascism. Alla fakta hon räknar upp är som vanligt väl dokumenterade, men som läsare undrar man hur hon skulle kommentera lika belagda fakta som pekar på positiva tendenser, exempelvis den höjda medellivslängden och läskunnigheten i Indien.

 

    Ännu flera blir frågetecknen när Arundhati Roy beskriver politiska samband. För henne hör den hotande utvecklingen samman med det hon kallar globaliseringen på storföretagens villkor. Hur sambanden ser ut är dock oklart. Att storföretag i allmänhet, och inte bara militärindustrin, gynnas av det politiskt initierade kriget mot terrorismen återstår att bevisa. När Roy hävdar att företag behöver auktoritära regeringar för att driva igenom impopulära reformer låter det bestickande – men de senaste två decenniernas erfarenhet visar snarare att storföretag är ideologiskt trolösa vid val av investeringsland. Får de tillgång till utbildad och billig arbetskraft, infrastruktur och socialt lugn förefaller de strunta i om länderna är diktaturer, auktoritära eller demokratiska och öppna.

 

Fotnot: Roys essä finns att läsa på www.flonnet.com(arkiv, nr 20).

Mats Wingborg
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet