ÅSIKT

Jodå, hon ska in vid filmen

ANDERS PAULRUD om fotografier av Georg Oddner

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Anita Ekberg tillsammans med sin mamma.
Foto: GEORG ODDNER
Anita Ekberg tillsammans med sin mamma.

Det är hemma i huset på Östra Fäladsgatan i Malmö. Kvinnan i bakgrunden talar i telefon. Hon har en cigarett i näven. Munstycke.

"Vänta ett ögonblick så kommer hon här. Jodå, hon har varit i Amerika, hon ska in vid filmen."

Den unga kvinnan i förgrunden är hennes dotter. Hon röker, hon också. Vad står det i brevet, det vet vi inte. Känner ni igen henne? Det är hon som ska in vid filmen och bli världsberömd: Anita Ekberg.

Fotografen heter Georg Oddner.

Han är bosatt och verksam i Malmö. Ett brett urval av hans bilder visas nu i Stockholm, i Frihamnen på Magasin 3. Ända fram till i slutet av mars nästa år kommer de att hänga uppe.

Georg Oddner är snart åttio. Det tror man inte när man träffar honom. En tuff gubbe, i jeans och skinnpaj. Han talar om sina bilder med en mild entusiasm, med en egendomlig värme som får en att bli lite konfunderad - som om de inte betydde så förfärligt mycket. Egentligen.

Jag menar, han har ju fotograferat i drygt femtio år. Alla vet vem han är. Han har varit överallt. Kina, Ryssland, Algeriet, USA, Thailand, Japan, Chile, Vietnam, Brasilien. Ja, överallt och ändå är det som om hans bilder skulle kunnat vara tagna hemmavid, i blåsiga Skåne.

De flesta av hans mest kända fotografier finns att se: Herden från Azerbajdzjan från 1967 och Den dansande matrosen från 1955, men också hans jazzbilder och de blomsterstillleben han fotograferade under 90-talet. Och så en fin serie med paraplyer tagna förra året.

Och då har jag inte ens skrivit en rad om utställningens mest intressanta rum: Genomresa, som verkligen är en genomresa i Oddners privata arkiv. Här finns allt från provbilder, bilder av händer, porträtt på berömda svenskar och en grupp vant poserande mannekänger och Gud vet allt.

Nog talat. Det är svårt att tala om fotografier; texten låser bilderna, texten är för definitiv.

Det tror jag Oddner skulle skriva under på.

Och för er som blivit intresserade, åk ut till Frihamnen och titta. Utställningen hänger som sagt uppe en god stund till.

Fotografi

Anders Paulrud