ÅSIKT

Det svala är hett

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Design säljer Sverige. Det svala "Swedish Style" är hett, och gör just nu rubriker i Japan där den svenska designveckan pågår. När designundret tillägnas ett eget år 2005, sker det under näringsdepartementets vingar, medan arkitekturåret iscensattes av kulturdepartementet. Formen är högt prioriterad på dagordningen i programmet för hur Sverige ska ryckas upp ur den ekonomiska krisen; genom exempelvis storsatsningen på en näringslivsstyrd utbildning i industriell design på Chalmers. Den folkliga lågprisvarianten av det blonda och renlinjiga sprids redan som en löpeld genom Ikeas segertåg över världen. Tilltron till formens makt är enorm, under en stor del av 1900-talet lika med tron på framtiden.

Självbilden av Sverige är vita kyliga inredningar med möbler i ljusa träslag. "Den svenska stilen och estetiken är en lokal tolkning av internationella strömningar", skriver Hedvig Hedqvist i 1900-2002 Svensk form och internationell design. Urvalet som den svenska nationalsmaken grundar sig på finns rikt representerat på 240 sidor.

En kavalkad av 1900-talets praktpjäser möter vid en första bläddring, som gamla välkända slagdängor. De syns redan på omslaget; Corbusier-fåtölj i böjt stål, PH-lampan, Bruno Mathssons skiktlimmade sadeljordsstol, berömda svenska glasföremål från glansåren på 50-talet, Thomas Erikssons Röda-korsskåp och Pia Walldéns filttofflor.

Allt man förväntar sig är med i den breda översikten över det svenska och dess förebilder och referenser. För att bringa ordning i bakgrunden till de växlande designtrenderna under seklet, där de flesta stilar redan upplevt sin egen renässans, finns en pedagogisk fördjupning i de kronologiskt uppdelade kapitlen. Varje decennium har sin egen utvalda produkt i kapitelvinjetten, förhöjd ur det ganska jämnbreda bildmaterialet. John Kandells pilasterhylla och Jonas Bohlins betongstol, som representerar det postmoderna trendbrottet på 80-talet; bland modernismens giganter Alvar Aaltos böljande skärmar, Arne Jacobsens Myran, på sina tunna stålben en av seklets mest spridda stolar.

På sista raderna nämns de senaste årens efterlysning av en ny definition av designbegreppet utifrån klass, kön, etnicitet istället för estetik och god smak.

Känslan av uppslagsverk överskuggar avsikten att sätta formen i sitt historiska sammanhang, till den skolboksaktiga intrycket bidrar det matta pappret. Och dess form, den utmärkta svenska, faller i mittfåran av god smak.

Design

Kristiina Kyander