ÅSIKT

Skrämmande frågor om Vetlanda

Dagens GORMANDER

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Hon hade passerat Vetlanda. Det bor folk där, sa hon. I en trerummare vid torget i Vetlanda bor det folk.

Sällskapet runt bordet vaknade till. Tanken var på något vis oemotståndlig eftersom den tycktes omöjlig. Var ligger Vetlanda? Plötsligt kände vi att man en dag kommer till en punkt i livet när sådana frågor måste ställas.

Vi är goblister, sa farfar.

Det heter globalister, sa blonda Bettan.

Vi lever mitt i den globala byn, sa jag.

Vi bor alla inom tio kilometers radie från Stureplan. Vi är on line, vi får FinansVision gratis varje morgon vid tunnelbanan, vi är för fred och frihet och sådant som alla andra är emot. Vi är utomordentligt upplysta och generösa mot främmande folkslag och varje dag praktiserar vi mångkultur genom att anlita polska städerskor och besöka såväl kinesiska, filippinska, koreanska som italienska restauranger.

Jag bara åkte förbi, sa hon som hade passerat Vetlanda. Men det hände nåt underligt med mig. Som en röst i natten.

Kan vi inte sluta att prata om Vetlanda, sa Charlie som är frisör och jobbar med nån sorts onduleringar på Regeringsgatan. Han hade åkt bil till Åre en gång och när han kom hem berättade han att det bodde folk längs hela vägen.

Det var inte klokt, sa han. Överallt i mörkret.

Han hade blivit rädd och nu såg han rädd ut igen. Det kändes skrämmande att tänka på Vetlanda. Som Arkiv X. The truth is out there.

Jag tror att Vetlanda ligger i Småland, sa Göran som blivit utbränd. En gång jobbade jag med en från Vetlanda. Han hade tappat en framtand.

Han var från Vimmerby, sa Pia som är Görans sambo. Han hade inte råd med en ny tand.

Jaha, sa Göran och såg sur ut. Men det var i augusti sjuttiotvå.

September, sa Pia. Vi hade just köpt Volvon.

Småland är stenigt och kargt, sa farfar som kan Folkskolans läsebok utantill. Och så skapade Vår Herre smålänningen och gjorde honom kvick och förnöjsam och glad, flitig, tilltagsen och duktig.

Hur lever folk i Vetlanda? undrade Bosse. Har dom penisfodral?

Larva dig inte, sa jag. Varför skulle dom ha penis-

fodral?

Därför att det verkar konstigt, sa Bosse. Nåt skumt måste det ju vara om man bosätter sig i Vetlanda. Vad håller dom på med?

Bohuslänningen däremot är reslig, frisk och hurtig, ropade farfar. Medan mannen brottas med böljorna, samlar hustrun mossa och dylikt på bergen.

Tyst farfar, sa jag.

Samtalet höll på att spåra ur. Vi gör en talarlista, sa jag, ni får tre kräftor och sju nubbar per skalle och så skickar jag räkningen till UD.

Hur kan man leva i en trea vid torget i Vetlanda? sa Charlie. Jag fattar ingenting.

Jag vet inte, sa hon som hade åkt förbi Vetlanda. Jag såg bara att det lyste från några fönster. Klart jag tyckte det var konstigt. Men vad skulle jag göra?

Doktor Gormander